Den billigaste surfplattan kostar 5‑000 kronor. Något säger mig att HUI i ett huj gått tekniken ett ärende och sålt sin pålitlighet. HUI kan dra något gammalt över sig. Förslagsvis den där bakmaskinen anno 1988.
Min lokala bokhandel har ställt ut en skylt och skrivit Årets julklapp är alltid en bok. Gott så.
Rent formellt blev boken årets julklapp 1999 och ljudboken 2006.
Apropos ljudböcker. Jag hörde för en tid sedan ett program i P1 där upprörda röster suckade över att allt fler väljer att lyssna på böcker, i‑stället för att läsa dem. Dessa stämmor har fel.
I själva verket är det precis tvärtom. Genom att lyssna, höra och häpna, utvecklas läsförmågan.
I begynnelsen var som bekant ordet. Inte skriften. I antikens Grekland kuskade så kallade rapsoder land och rike kring för att berätta fantastiska historier. Dessa berättelser samlades sedan av Homeros, världens första fildelare, som blankt struntade i upphovsrätten och gav ut hela rasket i eget namn.
Med uppenbar förtjusning över att framstå som professor Higgins vill jag med detta konstatera att redan de gamla grekerna visade oss att det talade ordet kommer först. Och långt in på 1700-talet skrev författarna med avsikt att läsaren (läs: åhöraren) skulle lyssna till texten. Om det sedan några år är trendigt med ljudböcker, torde det vara ett utslag av att människor söker sig tillbaka till lyssnandet.
Språkforskaren Walter Ong talar i sin bok Muntlig och skriftlig kultur om att behovet av att inte lägga bort de inre verktygen (huvudet) till förmån för de yttre (papper, penna). Men i det hyperventilerade samhälle där vi tvingas leva våra liv ges sällan utrymme till eftertanke och kontemplation. Man ska inte tänka efter. Man ska agera och visa upp resultat som kan mätas och bedömas.
Ett lysande lyssnade exempel är tydligen Gustaf II. Historikern Carl Grimberg skrev om Gustaf II att han hade en förmåga att avlyssna folkets hjärtslag, vars mening var oklara för folket men inte för honom. Nåja. Det kanske är väl högt ställda krav?
I bjärt kontrast står hursomhelst den motvillige monarken anno 2010 som vill vända blad och gå vidare fast att han varken har läst den där boken eller lyssnat på opinionen.
Några andra tankeexempel: tänk om Mona Sahlin på allvar hade lyssnat på de väljare som hon nu säger att hon lyssnat till, men bevisligen ignorerat. Om SJ:s ledning lyssnat på vad de sa förra vintern, borde eftertankens kranka blekhet i beslutsamhetens friska hy gått över. Om Roland Utbult (KD) och Magnus Jacobsson (KD) förmått lyssna såväl på varandra som på sig själva hade de nog förstått varför det parti de företräder borde byta namn till Krisdemokraterna. Tänk om.
Om tala är skulle vara silver och tiga guld, är väl själva lyssnandet pärlebandet som binder samman länken.
