"Saknaden blir större när tågen inte går"

Sara Kirudd om att vännerna på distans känns än längre bort just nu.

ANNONS

Jag har många av mina bästa vänner boende på andra sidan Sverige. Det är vänner som jag de senaste åren inte har hunnit träffa så ofta. Dels på grund av avståndet men också på grund av våra livssituationer med mycket jobb och många barn. Det blir högst en eller två gånger om året som vi ses.

Den här våren däremot hade jag flera resor och besök inplanerade – bland annat ett besök till min väninna i Västerås, en resa till Rom med en annan stressad småbarnsmorsa och en resa till Åre med syster och barnen.

När nu ingenting av detta blev av är det ju så klart lite tomt i kalendern. Men visst överlever jag, för jag vet ju att mina vänner är av den arten att de alltid kommer finnas där även när vi ses mer sällan. Men trots denna vetskap har det rådande behovet av distansering gjort längtan till vännerna större. De känns längre bort nu när vi verkligen inte kan eller får träffas. Ja, saknaden blir större när tågen inte går.

ANNONS

ANNONS