Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Andra gången artade det sig, jag kom hem med sju älgflugor

Gunilla Håkansson om älgflugor och att ett eget trattkantarellställe är att komma hem.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag är lycklig över att bo nära riktiga skogar igen. De skånska som har legat i min närhet innan jag flyttade hit har mer tett sig som välfriserade parker för mig som är uppvuxen i Småland. Men här finns det mil efter mil med riktig skog med den ljuvligaste mossa.

Svampsäsongen började inte alls bra. Första gången jag gick ut i de bohuslänska skogarna blev skörden en tom svampkorg och en fästing på benet. Andra gången artade det sig, då kom jag hem med sju älgflugor som installerade sig bekvämt i hårbotten samt en ledsen gul kantarell och en trasig taggsvamp. Jag började desperat fundera på om jag skulle be er läsare mejla mig kartor till era bästa svampställen. Men plötsligt händer det, givetvis när jag mer av en slump hade hamnat i skogen och därmed inte hade med mig något emballage. Jag fick ta av mig blusen och plocka vidare med bara linnet under jackan för att ha något att samla alla de underbara trattkantarellerna i. Och när jag återvände veckan därpå var det lika mycket igen svamp igen.

Jag har hittat mitt eget svampställe. Nu känns Bohuslän som hemma!