Att ha bil är skoj. När den rullar vill säga. Men så var inte fallet i söndags. När gasen slutade fungera på motorvägen fick jag därför snabbt svänga av vid Rabbalshede.
Som prinsessa och minsting i familjehushållet finns bara ett naturligt nästa steg – jag ringde pappa.
Efter överläggning stod det snart klart att det fanns litet att göra och nästa samtal gick därför till bilbärgaren som fick komma på sin stålhäst och rädda dagen.
Men det blev en minst sagt annorlunda färd. Rådande coronatider kräver minimal kontakt. Jag fick därför färdas i min bil, bak och fram, på bärgarens släp. ”Det blir som på Liseberg”, sa bärgaren och hissade upp mig.
Trots den osedvanligt tråkiga starten på dagen gjorde det skojfriska bemötandet allting lite bättre.
Så tack för hjälpen bärgar-Tommy, men jag hoppas att jag slipper åka med dig igen.
