Vi befinner oss just nu i den tid som många har längtat till som allra mest under året. Ljusa morgnar, ljusa kvällar, sol, bad och uteserveringshäng. Semester för vissa, andra kanske redan har haft sin beskära del medan några har sin kvar.
Hur som helst – sommarhalvåret i Sverige är väl lite det vi svenskar lever för. Vi längtar alltid till sommaren, värmen och ljuset, och bävar alltid för när augusti blir september, september blir oktober och mörkret och kylan blir allt mer påtaglig.
De senaste veckorna har vädret varit rätt svajigt. Givetvis trist för att vara mitten av juli, men helt ärligt så tycker jag att det har varit ganska skönt. Varför då, tänker ni kanske. Jo, jag vet inte hur ni känner men den här sol- och sommarstressen tar kål på mig allt för ofta. Ledig som inte ledig. Så fort den där lilla strimman ljus kommer fram ska vi ut, bada, sola, njuta, "passa på".
I november kommer jag med all säkerhet ångra att jag yttrat just detta: men nu är jag lite trött på att "passa på" och längtar faktiskt till en skön höstdag där kraven och förväntningarna är noll.
