"Det hårda blir mjukt, det som varit mörkt blir ljust"

Teo Kristjansson om att ha vind i seglen.

ANNONS

Varannan helg gör jag en resa tvärs över landet. Jag går av tåget på en perrong i en stad som jag en gång kallade mitt hem med vetskapen att jag endast har 45 timmar innan tåget går tillbaka. Staden är ibland hård, den är inte alltid välkomnande och det mesta går väldigt fort. Men varje gång jag har varit där får jag vind i seglen. Det hårda blir mjukt, det som varit mörkt blir ljust och jag känner ett välbehagligt rus.

Vad är det då i staden som är så bra? Det är inte familj eller gamla minnen (jag bodde bara där ett halvår), det är inte flärd eller vänner utan det är en människa som alldeles för ofta är långt ifrån. Men distansen har jag lärt mig, trots att den i många fall är fruktansvärt tråkig, har lärt mig mycket. Den kan ju trots allt få en stad som Stockholm att lysa upp.

ANNONS
ANNONS