Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"En förtrollning uppstod, en annan bröts"

Julia Forsberg om livets stadier och självinsikt.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vissa stadier i livet passeras mer eller mindre obemärkt. Man liksom glider över från en fas till en ny utan att det ger upphov till någon ny, chockerande självinsikt. För egen del var det sviktande intresset för sena utekvällar en sådan, en tilltagande rädsla för höjder en annan.

Däremot var jag inte förberedd på att föräldraskapet och en annalkande medelålder skulle innebära en så fullständig och överrumplande kontrollförlust när det kommer till att rytmiskt röra kroppen på ett tilltalande vis.

Jag kan inte längre dansa coolt.

Så här ett par år senare funderar jag på om det inte skedde i samma stund som jag fick mitt nyfödda barn på magen. En förtrollning uppstod, en annan bröts. Dansstegen skulle aldrig mer bli sig lika: klumpigt sidtrampande, armarna svängande i någon sorts mild spasticitet.

När tioåringen vill att jag ska vara med och göra en Tiktok-dans (app för korta videor) slutar det ofta med att hon himlar med ögonen. Jag är ett hopplöst fall.

Tur att vi har en källare med hyfsad ljudanläggning och utan fönster. Där dansar jag hur töntigt jag vill.

Hallå där! är en lättsam spaning, reflektion eller tanke från en av ­redaktionens medarbetare. Åsikterna är skribentens egna.