Det finns två typer: de som dricker kaffe och de som dricker te. Jag har alltid varit en trogen förespråkare för det förstnämnda. Utan kaffe känns ingen dag komplett och får jag inte den där första koppen på morgonen fungerar ingenting som det ska. Men så finns det också den andra typen. Den som nästan provocerar mig med sin lilla påse hängandes över koppkanten. Ja, precis. Tedrickarna.
Varför så provocerad, undrar ni kanske. Jo, så klart handlar det om ren och skär avundsjuka. Tedrickare känns generellt så otroligt harmoniska, lugna, tillfreds och helt enkelt rofyllda. De har liksom båda fötterna på jorden. Medan jag som kaffetorsk ständigt låter kaffet styra mitt liv, jag blir svettig och får darrande hand fram mot kvällen efter att ha druckit allt för många koppar. Men ärligt talat, te, vad smakar det egentligen? Varm, avslagen saft?
Men givetvis vill jag också vara så där lugn, rofylld och harmonisk. Så en dag bestämde jag mig för att ge den där "varma saften" en chans. Och nu kan jag stolt titulera mig som både kaffe- och tedrickare! Jag vet inte vilket av harmonin och teet som är hönan eller ägget, men kanske är jag på god väg att bli sådär lugn som alla andra tedrickare.
