05.45: Klockan ringer. 07.00: Lämning av barn och iväg till jobbet. 17.00: Hemgång. 18.00: Middagen står på bordet, förhoppningsvis. 19.00: Läggning av barn. 22.00: Läggdags.
Tid. Hela vårt liv kretsar kring den och ändå går den inte att påverka, annat än hur vi utnyttjar den. Och tänk efter, hur ofta känns det som att tiden flyter på som den ska? Känns det inte alltid som att den går antingen för långsamt eller för fort (oftast det senare)?
Jag såg nyligen en dokumentär om två av historiens stora genier, Albert Einstein och Stephen Hawking, som kom på och utvecklade relativitetsteorin. Den har kommit att förändra vår världsbild utan att de flesta av oss ens vet att den finns.
Utan att bli för invecklad räknar man där med fyra dimensioner – tre rumsliga och en tidsdimension. En utgångspunkt är att tiden påverkas utifrån gravitationen – ju starkare gravitation, desto långsammare går tiden.
Det innebär bland annat att du i teorin skulle kunna åka iväg på en rymdresa i ljusets hastighet och komma tillbaka till jorden flera hundra år senare, medan du själv bara har åldrats marginellt. En svindlande tanke, eller hur? Men också skrämmande, vilket gör att jag ändå nöjer mig med att förundras över hur tiden konstant verkar krökas här på jorden.
