Klockan slog 12.00 och med ett leende på läpparna lämnade jag mitt skrivbord. Förstå mig rätt, jag gillar att skriva men lunchrast kommer alltid att vara lunchrast. I vanlig ordning tog jag ett glas från det höga skåpet och en kniv ur lådan jämte vasken. Till sist sträckte jag mig efter en använd gaffel i diskmaskinen som jag sedan spolade rent.
Det spelar ingen roll om det är på jobbet, i skolan eller på besök hos mina föräldrar. Hur kommer det sig att gafflar alltid tar slut, medan rena knivar staplas på hög? Det är är verkligen inget världsproblem, men det är absolut intressant. Jag är både medveten och medskyldig till att man ibland endast äter med gaffel. Men hade jag kunnat satsa pengar på att nio av tio nypåfyllda besticklådor består av färre gafflar en knivar, då hade jag satsat stora summor.
Hallå där! är en lättsam spaning, reflektion eller tanke från en av redaktionens medarbetare. Åsikterna är skribentens egna.
