Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

"I det läget är lunchen ofta ett ljus i mörkret"

Edvin Bergström om längtan efter lunchen och matlådans magi.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

Är det lunch snart? Det är nog många som känner igen känslan. Den där förmiddagen på jobbet som bara släääpar sig fram. Långsamt, långsamt. Missförstå mig rätt – jag har ett jättekul och givande jobb, men även på de mest spännande arbetsplatserna finns dagar som är sega som sirap.

I det läget är lunchen ofta ett ljus i mörkret. Energigivande, kulinarisk (förhoppningsvis), och ett välkommet avbrott under dagen. Det är dock inte bara lunchen i allmänhet jag vill slå ett slag för här, utan även en av mina trevligaste bekantskaper – matlådan. Vetskapen om att den bara ligger där och väntar på mig under förmiddagen, nästan som en liten present, är oerhört tillfredsställande. Lite extra ansträngning på helgen gör att jag kan äta billigt, gott och dessutom få tid över på lunchrasten till antingen en hurtig promenad eller en tupplur beroende på dagsform.

Att äta på restaurang är supertrevligt, men personligen föredrar jag att göra det när jag är ledig i stället. Då jag kan sitta i lugn och ro och bara njuta av kreationerna någon annan kärleksfullt lagat åt mig. Och med pengarna jag sparar på att ha med mig matlåda till jobbet kan jag då unna mig något riktigt lyxigt.