Kan inte förneka att arbetslivet förändrats en hel del sedan jag tog mina första steg på arbetsmarknaden på 70-talets första hälft. På den tiden handlade det om att använda muskelkraft och lite hederligt bondförnuft. I dag är det minst sagt annorlunda. I tider av coronavirus är det hemarbete på distans som gäller och bondförnuftet har ersatts med krav på ständig kreativitet.
Den enda kommunikationen jag har, om jag inte åker iväg på reportage, är via möten där jag ser mina kolleger på en datorskärm via programmet Skype. Det händer att jag vinkar till mina kolleger på ungefär samma sätt som ett litet barn. Att kommunicera på det här sättet var science fiction när jag gick ut i arbetslivet. I dag är det en självklarhet att ha kontakt på det här sättet. Undrar hur det kommer att se ut om 40 år?
