Jag började successivt acceptera mitt åldrande

Karin Carlsson om en både mental och fysisk förändring.

ANNONS

Jag föddes som blond. I 25-årsåldern blev mitt hår mörkare. Efter jag fick mina barn började jag därför färga det mörkt och inte ljust för att få en mjukare övergång i utväxten. Ett tag var jag i det närmaste svart. Som en sen tonårsrevolt för att förstärka min inre rocker. I takt med åldrandet blev jag sedan allt gråare. Utväxten blev jobbigare och jobbigare att hålla efter. Jag har lagt så mycket pengar på färgningar och rotspray att jag inte vill tänka på det. Alltid med motiveringen att jag ännu inte är mentalt grå.

Men så småningom hände något. Jag började successivt acceptera mitt åldrande och bestämde mig för att bli ännu ljusare. Under hösten var jag så ljus att det blev naturligt att inte färga håret alls. En dag sa min frisör att hon skulle lägga i en grå inpackning. Och plötsligt var jag gråhårig på väg hem med silverschampo i en påse. Mentalt grå alltså – och jag älskar det!!! Är det någon annan som känner igen sig?

ANNONS

Hallå där! är en lättsam spaning, reflektion eller tanke från en av ­redaktionens medarbetare. Åsikterna är skribentens egna.

ANNONS