Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

”Vem kommer inte ihåg känslan av att öppna den första luckan”

Henrik Lundbjörk om att barnet i oss har kommit tillbaka inför julen.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

1 december – nu börjar nedräkningen! Vem kommer inte ihåg den där känslan av förväntan när man fick öppna den första luckan i adventskalendern. Från barndomen minns jag särskilt en plansch vi hade på väggen med tomtens 24 steg mot julafton. Den här dagen låg han fortfarande och sov.

Med åren har den där evighetslånga väntan förbytts i en stress att just de här dagarna tycks gå fortare än några andra på året. Men i år är annorlunda. Som så mycket annat.

Jag upplever att vi är många som längtar mer än någonsin till julen i år, att barnet i oss har kommit tillbaka. Jag har full förståelse för att alla inte känner så och det är verkligen smärtsamt att många tvingas sitta ensamma och inte får träffa barn eller barnbarn över jul. Men längtan efter tradition är stark när pausknappen fortsatt är hårt intryckt för allt annat.