Den här artikeln är ett utdrag ur podcasten ”Bohusläningen inifrån”. Lyssna på podden för att ta del av hela intervjun:
Journalistkarriären inleddes 2016. Då började en 27-årig Hampus Eklund studera på Ljungskile folkhögskola. Men intresset för nyheter kom mycket tidigare än så.
– Jag har alltid varit intresserad av det. Som barn läste jag tidningen varje morgon. Jag började med sporten och så gillade jag serierna längst bak. Men sedan utvecklades det där och till slut läste jag i princip hela tidningen. Så det har funnits med länge. Och när jag såg den där utbildningen så lockade det jättemycket.
Du har berättat att du ofta kände ett behov av att ta reda på sanningen när andra ofta utgick ifrån känslor och uppfattningar. Var du en besserwisser?
– Jag har kallats det ganska många gånger i mitt liv ja. Jag tycker att det är bra att utgå ifrån det som är sant när man ska diskutera något. Många utgår ifrån känslor eller uppfattningar om hur saker och ting fungerar och vissa kan sväva iväg ganska mycket. Och det där är någonting som har eskalerat ganska ordentligt i och med sociala medier.
Samtidigt som Hampus Eklund studerade jobbade han extra som personlig assistent i Norge på helgerna och snart inleddes en lång period av hårt jobb med heltidsstudier, extrajobb, praktikplatser och sommarjobb.
– Det var väldigt intensivt. Det var ett par tre år utan någon riktig semester eller vila, men det var också väldigt spännande eftersom man var på väg mot något nytt. Så det var bara att ge sitt allt.
Följde fallet från dag ett
I mitten av november 2019 började det spridas efterlysningar om en försvunnen flicka på sociala medier. Hampus Eklund jobbade då sedan nästan två år tillbaka på Bohusläningen, nu som webbredaktör och reporter med inriktning på krim.
Kunde du ana redan då vad det här skulle komma att utvecklas till?
– Nej, jag minns att det var på en helg när jag var ledig. Jag noterade det men tänkte nog mest att vi får se vad det här är. För sånt där dyker upp ibland, och ibland är det bara en person som är borta någon dag och så blir de anhöriga oroliga.
Hur var de där inledande dagarna?
– Det gick väldigt fort. När jag kom in på måndagen så började jag med att ringa till Sten-Rune Timmersjö som är chef för polisens avdelning för grova brott och frågade vad de visste. Och även om han inte kunde berätta så mycket så kunde han i alla fall berätta att det är hans avdelning som utreder händelsen. Och då började vi bevaka det hela.
Hur går ditt arbete till rent konkret i sådana här fall? Och hur ser en vanlig dag på jobbet ut egentligen?
– Jag har en lite delad tjänst kan man säga, så det beror lite på. När jag är webbredaktör så har jag ansvar för vår hemsida och lägger ut saker som andra har producerat.
– Jag är också redo att skriva om nyheter som dyker upp snabbt, det kan handla om olyckor, bränder eller vad som helst egentligen.
– Och så blir det mycket brott, och det kan gå till på lite olika sätt att bevaka ett brott. Det kan börja med att vi får tips om att läsare har sett polisbilar någonstans, och så ringer vi och kollar vad det är som har hänt. Men det kan också börja med att någon exempelvis häktas och då har vi ständig kontakt med tingsrätten här i Uddevalla och vi får till oss vad de har på sin agenda i dag. Och då får vi kontakta åklagaren, för att få en bild av vad det är som har hänt.
– Mest information får vi samband med att en person åtalas för ett brott, för då blir förundersökningen en offentlig handling och vi kan läsa oss till allt som finns att läsa om fallet.
Pojkvännen greps tidigt
Efter att efterlysningarna om försvunna Wilma Andersson börjat cirkulera så inleddes en enorm sökinsats i Uddevalla med både polisen och flera frivilligorganisationer. Efter ett par dagars sökande så greps hennes expojkvän Tishko Ahmed misstänkt för mord.
LÄS MER: Detta har hänt i Wilma Andersson-fallet
– Det var väldigt extremt på så sätt att så många brydde sig. Det var ju inte bara hela Uddevalla utan hela Sverige som engagerade sig. Och det fanns så många frågetecken. Var är hon? Varför misstänker man pojkvännen för mord? Det var så mycket man bara gick och undrade över. De var väldigt förtegna på Polisen också. Sökinsatsen flyttades dessutom hela tiden, så man undrade väldigt mycket.
Fyndet som förändrade allt
På fredagen den 29 november så meddelade polisen att de gjort ett fynd. De hade hittat en kroppsdel som gjorde att de därmed kunde utesluta att Wilma skulle kunna hittas vid liv.
– Det var som en bomb som slog ner. Även om det samtidigt inte var helt oväntat. Sökinsatsen hade pågått i ungefär två veckor och hoppet hade börjat försvinna. Det kändes ganska overkligt. Men man fick ställa om, och börja ställa andra frågor. För nu visste vi ju att hon var död, men det var fortfarande mycket som var oklart om vad exakt som hade hänt.
Jag har sett alla detaljer som finns att tillgå
Där och då inleddes en period när åklagaren arbetade med förundersökningen med målet att åtala Tishko Ahmed, vilket också skedde, men först i maj 2020. Och först då började bilden av vad som faktiskt hade hänt att klarna. Då framgick bland annat att man hittat Wilmas huvud i pojkvännens lägenhet.
Vid det här laget hade Hampus Eklund skrivit om mängder av grova brott tidigare, allt ifrån kidnappningar till våldtäkter och andra sexbrott, men inget så här grovt.
Hur var det att behöva sätta sig in i allt det här hemska?
– Det här var ju väldigt grafiskt. Utan att gå in på för mycket detaljer så finns det ju bilder från förundersökningen där man kan se blodspår och liknande. Och jag har sett alla detaljer som finns att tillgå. Ibland kan man slå ifrån sig det på samma sätt som när man ser en film, men det fanns också dagar när man satt och tänkte på hur allt måste ha varit för Wilma. Så det var väldigt speciellt och ganska svårt att slå ifrån sig.
Jag har förstått att du tänkte en del på sin syster under den här tiden.
– Ja, det blev lätt så. De är i ungefär samma ålder. Det blev enkelt att sätta sig in i familjens situation, och tänka att det hade kunnat vara min syster som det handlade om. Det hade ju känts ofattbart. Och för den här familjen måste det ju ha varit en sån ständig mardröm.
LÄS MER: Detta är Tishko Ahmed – mannen som mördade Wilma
När rättegången mot Tishko Ahmed började så satt Hampus Eklund många gånger i samma sal som familjen och personen som av allt att döma hade mördat och styckat deras familjemedlem.
Går det överhuvudtaget att beskriva stämningen i det rummet?
– Nej, det är väldigt svårt att sätta ord på. Jag tror att vi alla har varit med om konstiga situationer med märklig stämning, men att sitta där och samtidigt veta allt som har hänt är väldigt speciellt. Det var ju dessutom en person som inte bara nekade utan även medvetet provocerade familjen mycket, vilket gjorde det hela ännu sjukare.
Jag fick ibland frågan om vilken sida jag stod på
Innan en person döms så är det en journalists uppgift att lyfta på alla stenar, höra alla sidors argument och beskriva situationen så objektivt som möjligt, även om mycket pekar åt ett visst håll. Detta ledde i Hampus Eklunds fall till en del reaktioner från läsarna.
– Det här fallet väckte oerhört mycket känslor. Men jag jobbar ju inte med känslor på det sättet, och det är vårt jobb att även tänka oss alternativa scenarier. Och i det här fallet så fanns det många frågetecken att lyfta. När jag skrev om detta så kunde reaktionerna bli väldigt starka. Jag fick ibland frågan om vilken sida jag stod på, och det var ganska vanligt med kommentarer i stil med att den här mannen inte behöver någon rättegång utan bara slängas direkt i fängelse. Jag tror inte riktigt att alla förstår vad de egentligen säger i de fallen. För vi har ju ändå ett rättssamhälle och menar man på riktigt att vi ska gå ifrån det så är vi nog ganska illa ute.
Fortfarande många oklarheter
Tishko Ahmed dömdes först i tingsrätten till livstids fängelse och sedan i hovrätten där straffet blev tidsbestämt till 18 års fängelse. Domen överklagades också till Högsta domstolen med de tog inte upp fallet.
Kändes det som något form av avslut?
– Där tog ju åtminstone det aktiva arbetet med att bevaka rättsprocessen slut. Men det har funnits många olika faser. Jag var ju även på minnesstunderna för Wilma här i Herrestads kyrka, och tillät mig själv att sitta och bara ta in allt under en stund.
– Men det finns ju inget avslut heller eftersom hon fortfarande inte är hittad. Och det finns fortfarande så många frågor utan svar kvar.
I en krönika på nyårsafton skrev du att Wilma Andersson-fallet aldrig kommer att lämna dig.
– Ja, den enda anledningen till att mördaren inte döms till livstid är att han har lyckats göra sig av med kroppen så effektivt och att man därmed inte kan fastställa en dödsorsak. Och det är därför hovrätten tidsbestämmer straffet. Det är mycket som inte är bevisat på grund av att det inte finns en kropp.
LÄS MER: Hampus Eklund: "Fallet Wilma Andersson kommer aldrig att lämna mig"
– Så vi får väl se. Den juridiska processen är över, men var är hon? Kommer vi få veta det? Det är inte säkert att det sista bladet är skrivet än.
Bohusläningen inifrån
Samtal och fördjupningar med Bohusläningens profiler om arbetet med de stora nyhetshändelserna och livet i journalistikens tjänst.
Podcasten har premiär på onsdag den 24 februari. Därefter kommer ett nytt avsnitt i veckan, varje onsdag.
Avsnitten går att höra på bohuslaningen.se eller här:
