LENA PHILIPSSON: MIN DRÖMSHOW
Rondo, Göteborg
Torsdag 20 september
Lena Philipssons show hade premiär i Stockholm förra hösten, men har nu flyttats till Göteborg. Showen firar hennes 25 år som artist och inleds med att dansaren Martin Redhe Nord maniskt förklarar sin kärlek till Lena Philipsson. Han visar sig sedan under showen vara anställd som hennes fan, ifall hon nu inte skulle ha några ute i publiken, som hon uttrycker det. En svart enorm tygbur, precis som under trollkarlars uppträdanden, hissas ner och när den hissas upp igen står hon där och tar emot publikens jubel.
Hon drar igång ett högt tempo med en gång och har ett team av nästan osannolikt duktiga dansare till sin hjälp.
Hon är ju känd för att vara ganska rolig i sina shower och den här är inget undantag. Hon får ta emot paket av Martin Redhe Nord från Eric Saade. ”Titta han har ritat en teckning till mig. Oj, här ligger ett inbetalningskort också!” säger hon och syftar på Eric Saades kupp i våras då fansen fick betala tusentals kronor för att få träffa honom. Ett annat paket innehåller Björn Ranelids present, hans hudvårdsserie med fyrtio olika nyanser av bruncreme.
Hon blandar gamla hits som Dansa i neon med nyare som den briljanta Idiot. Men det är när en flygel rullas in och hon blir lite mer personlig som showen når riktig intensitet. Hon suckar lite och säger :”Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig. Jag sjunger den här låten mest för er här i publiken, men också lite för mig själv.”
Sedan gör hon en avskalad, mycket vacker version av På gatan där jag bor, och man förstår att hon syftar på sitt kraschade äktenskap med maken Per Holknekt. Bredvid mig sitter en kvinna som får torka tårarna och det är, trots alla skämt och roliga inslag, showens höjdpunkt.
Tyvärr tar det slut allt för fort. Efter att hon kommit in i en glittrande kroppsstrumpa (att vara 46 år och vara snygg i ett sådant klädesplagg är inte dåligt) och sjungit Det gör ont vid en gigantisk mick gör hon ett extranummer. Sedan hissas hon återigen upp i tygburen och är borta. Det känns lite snopet. Jag hade velat ha mer. Lite mer personliga anekdoter, några fler låtar ur hennes stora förråd. En kvart längre show hade inte skadat. Nu blev det en bra show, men inte så briljant som den kunde ha varit.
