"I stället gällde det att stampa lågor med fötterna"

Maja Nilsson om att släcka markbränder när brandkåren inte hinner.

ANNONS

På en dag blossade det upp hundratals markbränder i Huddinge söder om Stockholm där jag befann mig förra veckan. Brandröken låg i luften, men det var först när ett moln av svart rök slog in genom balkongdörren som jag hoppade upp ur soffan och sprang ut. Där sprakade en markbrand bara femton meter från lägenhetshuset, elden tog tag i de torra löven och klättrade upp mot trädstammarna.

Ljudet av sirener lugnade, men det visade sig snart att ingen av bilarna var avsedd för just den här branden. "Det är bra om ni kan påbörja släckningen själva," konstaterade larmoperatören, alla enheter var redan upptagna. Men vid huset fanns varken slangar eller något vatten att komma åt. I stället gällde det att stampa lågor med fötterna och samla grus för att försöka avgränsa elden. Brandkåren kom till slut, historien slutade lyckligt och nu är det jag som kommer att investera i en brandsläckare.

ANNONS
ANNONS