Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Jag tycker det är en fantastisk plats. Fantastiskt fint", säger Ärnlöv om Sydkoster där han för bara fyra år sedan köpte ett hus tillsammans med sin fru Tove.

”Jag har en stark lust att se till att världen blir en bättre plats”

För 15 år sedan bestämde sig Martin Ärnlöv för att ändra riktning i livet. Han lämnade då näringslivet och är idag generalsekreterare på Röda Korset.

Det är en av sommarens varmaste dagar hittills när Röda Korsets generalsekreterare Martin Ärnlöv möter upp mig vid Ekenäs på Sydkoster. Det är jag och vad som känns som miljarder dagsgäster som väller av färjan samtidigt.

– Det kommer runt tusen besökare varje dag hit under sommaren, berättar Martin Ärnlöv när vi hälsat och han börjar visa mig runt.

Han leder mig till hamnens cykelparkering. Där står hans för Koster typiska flakmoppe på vilken jag får äran att slå mig ner längst fram för att bli skjutsad över ön. Turen går förbi den myllrande närbutiken, ”navet” som Ärnlöv kallar den, kyrkan och otaliga fält, ängar och åkrar. Slutligen anländer vi till Ärnlövs hus; en vit, avskilt belägen villa, omgärdad av ängar och hästhagar. Mitt på den lummiga tomten står ett bord uppdukat med fika som Martin och hans fru Tove ställt fram.

Till vardags bor paret i Göteborg men de försöker åka ut till Koster minst en gång i månaden. Det är Tove som har den ursprungliga kopplingen till ön - hon började spendera somrarna här med sin familj redan vid sju års ålder. När hon senare i livet tog med sig sin Martin hit blev även han förälskad i platsen.

– Jag tyckte det var jättefint så sedan när vi fick barn började vi också hyra ett ställe här ett par veckor varje sommar, säger Ärnlöv.

Det var först för fyra år sedan, 2015, som paret gjorde slag i saken och faktiskt köpte ett eget hus på Sydkoster.

– Det är ju bara ett par-tre stycken hus som säljs här varje år, så vi hade tur egentligen! Det är vår femte sommar nu, det är verkligen, verkligen lyxigt.

Från Nöjesreporter till ekonomichef

Jag ber att få backa bandet lite och prata om hur allt började. Idag är Martin Ärnlöv generalsekreterare för Röda korset, men vägen dit har inte varit självklar. Uppväxten i Alingsås var trygg, berättar han, och kallar sig själv för en ”småstadspojke”. Som 19-åring med författarambitioner började han jobba som nöjesreporter på Alingsås tidning. Där fick han uppleva och rapportera ifrån folkparkfesternas glansdagar när artister som Gyllene tider, Tomas Ledin och Ebba Grön stod på scen. Men samtidigt fanns ett inneboende intresse för företagsvärlden, och när det kom till kritan föll valet på civilekonomutbildningen på Handelshögskolan i Göteborg.

– Jag var nog ganska krass, jag konstaterade att de roligaste journalistjobben på DN och SR var jättesvåra att få. Och jag har alltid tyckt att det är kul med ekonomi, säger Ärnlöv.

Efter sin utbildning fick han direkt jobb på industriföretaget SKF i Göteborg. Där stannade han i fem år, bland annat som ekonomichef på ett mindre dotterbolag. Därefter började han jobba på kemiföretaget AkzoNobel. Han trivdes där, i näringslivet. Det höga tempot passade honom bra. Även på hemmafronten var det under denna period fullt upp då Ärnlöv och frun Tove fick en första, en andra och till sist en tredje son.

– Och där någon gång, när tredje barnet hade fötts, då blev det ändå diskussioner hemma om vad vi skulle göra i livet, berättar han.

Hans engagemang gav oväntad framgång

Och reflektionerna var inte fruktlösa, de ledde Ärnlöv hela vägen till ett branschbyte. Efter 15 år i näringslivet valde han att bryta upp och starta om på nytt – inom civilsamhället. Han fick jobb som ekonomichef på vård- och omsorgsstiftelsen Bräcke Diakoni och hade snart avancerat till företagets VD, en position han sedan höll i nio år. Under Ärnlövs tid på Bräcke Diakoni hände en hel del med organisationen, och den växte från 300 till 1200 anställda.

– Vi hade tagit en strategi där vi bestämde oss för att idéburna, ”non-profit”-organisationer också måste vara med och påverka det svenska samhället, inte bara de kommersiella stora vårdföretagen.

När erbjudandet om jobbet som Röda Korsets generalsekreterare sedan kom i slutet av 2017 blev Ärnlöv först överraskad, men sedan glad och peppad. Trots att han första halvan av sin karriär jobbat inom näringslivet, och trivts bra, hade han alltid sneglat mot det humanitära. Vid ett tillfälle under sin utbildning läste han en intervju med Thomas Hammarberg, en man som pluggat på Handelshögskolan men sedan blivit generalsekreterare för Amnesty International, och bestämde sig för att skriva ett brev till honom. Han frågade rätt och slätt: ”Hur hamnade du där?”.

– Han svarade faktiskt på det där! Han sa: ”Lär dig ett jobb ordentligt men ha kvar ditt engagemang och ditt intresse. ”Och det har jag haft med mig i bakhuvudet.

Just engagemang och intresse har sedan varit Martin Ärnlövs ledord, kanske framför allt under sitt första år som högsta chef på Röda Korset. Han har redan både varit och besökt många av de lokala kretsarna i Sverige och rest utomlands till katastrofdrabbade områden. Det är viktigt att ha förstahandserfarenhet av vad organisationen sysslar med för att faktiskt veta vad han snackar om, menar han.

"Jag hade tårar i ögonen"

En av Ärnlövs största tillgångar som ledare tror han är sitt genuina intresse för människor. När jag frågar om han varit med om något särskilt rörande möte tystnar han och tänker efter en stund. Sedan berättar han om Ali, en man som flytt kriget i Syrien och nu bor på Gotland. När Ärnlöv träffade honom kämpade han för att få hit sin fru och 8 månader gamla son.

– De var fast i Istanbul, de kom inte vidare. Vi på Röda Korset har tyckt att Sverige inte har levt upp till sina humanitära åtaganden som nation i det här fallet, och att de här lagarna som införts med familjeåterföreningen inte är okej.

Efter en lång tid av juridiskt arbete, stöttad av Röda Korset, gick Alis ärende hela vägen till migrationsöverdomstolen där han till slut fick rätt. I början av 2019 anlände hans fru och då 4 år gamla son till Visby. När Ärnlöv träffade Ali igen i början av juli i år gick sonen på förskola medan frun studerade vid Svenska för invandrare. Dessutom väntade familjen tillökning.

– De ska få ett nytt barn i november! Jag hade tårar i ögonen, jag tyckte det var helt fantastiskt. Och det är bara en av många berättelser.

"Utmaningar kräver ett förtroende"

Förutom sin passion för människomöten och historier tror Ärnlöv att han som chef har stor nytta av sina blandade yrkeserfarenheter. Det idébaserade arbetet från civilsamhället kombinerat med snabbheten och tydligheten från näringslivet tror han är den perfekta mixen. Men hårda tag är inget han tror på eller vill ägna sig åt som ledare, säger han.

– Det blir inte en bra organisation om det hela tiden är den personen som sitter högst upp som pekar med hela handen. Folk ska känna en frimodighet och att det är kul att vara med i Röda korset, att de insatserna man gör får verkan.

Att leda en så stor och etablerad organisation kommer givetvis med en hel del utmaningar och svårigheter, både lokalt och globalt. För att klara av dessa tror Ärnlöv att en enda sak är absolut central: Förtroende. Folk behöver kunna lita på att Röda Korset är neutrala, opartiska och verksamma av humanitära skäl, säger han.

– Tappar man förtroendet, då har vi ingenting att komma med egentligen. Och det går hela vägen! Folk ska kunna känna att den svenska chefen är pålitlig och verkar stå för det han säger.

Trivs bäst av att få vara del i ett sammanhang

Martin tar en klunk av sitt kaffe. Med de tyngsta frågorna ur vägen glider samtalet tillbaka in på Koster. Vi pratar om att plocka hallon, lyssna på sommarprat och om livet i det lilla samhället. Slutligen knyter vi tillbaka till Ärnlövs uppväxt i småstaden Alingsås. Kanske är den inte bara en förklaring till att han mår så bra här på ön, resonerar han, utan även att han trivs så bra med sitt jobb. Han har alltid gillat känslan av att vara en del av ett sammanhang, och kunna göra skillnad.

– Jag har en väldigt stark lust att få vara med och se till att världen, i de små bitar som jag är med, ändå blir en bättre plats för människor att vara på. Man ska ta hand om jorden och ta hand om varandra på ett vettigt sätt. Oavsett om det är ett fotbollslag som man tränar eller om man leder hela Röda Korset.

När vi har fikat färdigt konstaterar Tove att mackorna som blivit över blir perfekta som matsäck att ta med till hennes och Martins kvällsdopp. Deras liv i den avlägsna vita villan verkar inte vara något mindre än en sommaridyll, konstaterar jag. Kanske är det precis vad man behöver efter sitt första år som generalsekreterare för Röda Korset? Ostmackor, sommarprat och kvällsdopp.