Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Jag måste då bara få förundras ännu en gång över detta mås-inferno"

Maja Nilsson skriver om måshysterin, igen.

Det här är ett kåseri. Ställningstaganden är skribentens egna.

Klagomålen på måsar har ökat, konstateras det i en artikel. Ett skadedjursföretag beskriver att det krävts två man på heltid bara för att hantera de störande måsfåglarna. Jag måste då bara få förundras ännu en gång över detta mås-inferno som brutit ut. För klagomålshögen tycks inte bara gälla de attackerande individerna, utan såväl att de skriker som att de bajsar.

Folk ringer alltså till ett skadedjursföretag (som i min värld används för råttor, kackerlackor och vägglöss) och klagar på att måsar låter. Vilket djur står på tur? Duvan – den kuttrar något väldigt på försommaren, helst nära öppna fönster. Göken – det är ett ihållande koko som etsar sig fast i huvudet. För att inte prata om skatornas kraxande, ibland tror jag de håller på bara för att djävlas. Nej, nu får vi väl ändå ta oss samman. Vi kan ju inte skjuta av varenda fågel som råkar befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.