Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Han laddar med naturkraft i Lysekil

Dödgrävare, frukthandlare, musiklärare, ekonom, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen... Nu är Svante Axelsson hemma i Lysekil och laddar inför ett nytt spännande uppdrag.– Det är en ynnest att kunna vara här, rensa hjärnan och koppla av, säger han.

Takpannorna skyms av solceller, på bordet ligger ett halvfärdigt parti Monopol och golvet är fyllt av kattungar som brottas. Här, i Skalhamn, strax norr om Lysekil vilar Naturskyddsföreningens förre generalsekreterare Svante Axelsson upp sig innan han går vidare mot nya äventyr.

– Här är det härligt, det är för lite hav hemma i Uppsala så det känns bra att få komma ner hit till det salta vattnet och salta vindar, säger han.

I drygt 20 år har han jobbat på Naturskyddsföreningen och i 16 år har han varit deras generalsekreterare. Arbetslivet startade han hemma i Brodalen utanför Lysekil, i en helt annan bransch.

– Jag sommarjobbade som dödgrävare på en kyrkogård i Brodalen och där trivdes jag väldigt bra, det är en väldigt social miljö faktiskt. Sedan har jag varit grönsakschef på Ica i Lysekil och någon gång i 25-årsåldern började jag intressera mig för miljöfrågor.

Sedan flytten från Lysekil har Svante hunnit med mycket. Han har varit musiklärare i Umeå, pluggat friskvård, miljövård, teologi och kanske framför allt ekonomi, eller närmare bestämt miljöekonomi. Ett ämne han själv har undervisat i.

– Det är viktigt att ha en ekonomi som fungerar mot ekologin, därför behövs miljöekonomi. Att läsa ekonomi var kanske inte så kul men är otroligt nyttigt att kunna. Nu förstår jag hur de som bestämmer tänker. Dessutom är det lättare att nå politiker och näringsliv om jag kan prata om miljöfrågan på deras språk, i ekonomiska termer.

Efter några år som lärare ringde Naturskyddsföreningen upp Svante och sa att de var på jakt efter en miljöekonom. Han tackade ja och blev kvar på föreningen och år 2000 blev han generalsekreterare, ett arbete han haft sedan dess.

– Det har hänt rätt mycket på 16 år. Klimatfrågan har vuxit enormt och folkrörelsen har blivit jättestor. När jag träffar politiker brukar de fråga mig hur många som är med i Naturskyddsföreningen. 224 000 stycken brukar jag svara då och sedan fråga hur många som är med i deras parti. Då brukar de bli rätt tysta.

Svante har trivts bra på Naturskyddsföreningen men kände i våras att det var dags att ta ett steg åt sidan.

– Jag sa till min ordförande i mars att jag tänkte sluta, både för min och föreningens skull. Det är bra med lite förändring. Även om jag har trivts väldigt bra med mitt jobb så kände jag att någon gång är det bra att sluta, och varför inte göra det när jag mår bra.

Nu tänkte Svante ta det lite lugnt, varva ner lite. Han tänkte forska vid Linköpings universitet och ha lite andra sidoprojekt på gång men så i juni ringde telefonen.

– Miljödepartementet ringde och presenterade ett uppdrag som kändes för viktigt och spännande för att tacka nej till.

Svante ska nu på uppdrag av regeringen samla representanter från 170 olika organisationer, företag och olika andra aktörer i regeringsprojektet Fossilfritt Sverige. Han beskriver sin uppgift som en slags katalysator och som en länk mellan politiker och samhälle.

– Jag ensam kan inte skapa ett fossilfritt samhälle utan ska mer funka som en katalysator som ju ska påskynda en process utan att själv förgås enligt läroboken. Jag ska försöka engagera och stimulera människor att vilja vara en del av den nödvändiga omställningen till ett fossilfritt samhälle.

– Det är lite jenka i miljöpolitiken, ett steg framåt och två tillbaka. Men om vi ser på helheten så går det ändå framåt och vi börjar ställa om våra samhällen. El- och värmesektorn är i princip redan fossilfria, näst i tur står trafiken.

Att blicka tillbaka över historien och miljöproblem som varit tror han är viktigt för att komma framåt.

– När jag var liten pratades det mycket om försurning av sjöar, alla var oroliga och tänkte att det aldrig skulle gå att lösa. När vi ser tillbaka på det i dag undrar vi varför vi var så oroliga. Det här kommer också gå bra, bara vi gör något.

För trots alla framgångar i miljörörelsen finns det fortfarande de som är skeptiska och gärna glömmer bort historien.

– Folk är nästan mer rädda för klimatåtgärder än klimatförändringar. För mig blir det en paradox. Det är som att vara mer rädd för medicinen än för själva sjukdomen. De här rädslorna menar jag ofta är hjärnspöken som jag ska få folk att förstå att de inte är så farligt att bli fossilfri.

Har du något generellt tips till folk som känner att de vill vara med och bidra till en bättre miljö?

– Hitta din grej. Du kanske är en person som kan tänka sig att cykla till jobbet några dagar i veckan, eller så kan du tänka dig att dra ner på köttet, eller kanske kan du tänka dig att tågluffa istället för att åka på charter. Gör det du känner för, alla har sin egen väg och kan bidra på sitt eget sätt.

Det ryktas om att du hade kunnat bli miljöminister, vad kan du säga om det?

– Haha ja du, det var en del spekulationer om det men det var inte aktuellt. Jag tror att det är bäst för miljön att jag stannar utanför politiken.

Om några dagar ska han sjösätta segelbåten, även den försedd med solceller, och ladda inför sitt nya uppdrag där han gör det som bäst, på västkusten med familj och katter.

– Det är en ynnest att kunna vara här, rensa hjärnan och koppla av, säger Svante Axelsson.