– Det är civilkurage på ett sätt, men det tråkiga är när de går över en gräns och tar med sig tillhyggen. Då är det inte civilkurage längre.
Det säger Marie Langegård, polisinspektör och ansvarig utredare i fallet med de åtta personer i Lysekil som sökte upp en man de misstänkte hade stulit de tre stulna motorcyklarna. Tre av de åtta personerna i uppbådet kommer nu att ställas inför rätta, misstänkta för olaga hot. Och om de verkligen var rätt ute – om det var den person de misstänkte som stulit motorcyklarna – kommer inte att bli utrett eftersom polisen aldrig fick chansen.
Men vi backar till i augusti förra året, då tre motorcyklar stals från en ladugård i Sotenäs kommun. Motorcyklarna var försäkrade för runt 160 000 kronor. Informationen om stölden spreds på facebook, bland annat till en 22-årig man som var vän med motorcyklarnas ägare. Denne hörde sig för och kontaktade bland annat en 40-årig släkting. Ryktet nådde dem snart om vilka som tagit motorcyklarna och tre personer pekades ut, en av dem boende i Lysekils kommun. Lysekilsbon lockades först att möta 40-åringen och de åkte runt i bil till olika platser för att förmå honom att berätta var motorcyklarna fanns.
"Vi plockade folk i går kväll som stulit crossar i området, vi la en fälla", beskrev 40-åringen händelsen i meddelande en bekant.
"Dom kissade typ på sig, fortsatte han i meddelandet".
Sökandet ledde dock inte till något. Ett nytt försök att få fram motorcyklarna gjordes sent på kvällen två dagar senare, den 11 augusti. Den här gången kontaktade 22-åringen och 40-åringen flera bekanta och totalt var de åtta personer som tog sig hem till den förmodade tjuven. Med sig hade de slagträn och krävde att mannen berättade var motorcyklarna fanns. Mannen nekade till att han hade något att göra med stölden. I förhör med polisen uppger han att stämningen blev hotfull och hans sambo uppmanade uppbådet att lämna fastigheten.
– Du har inget val. Du har dem eller så vet du vem som har dem, uppger han att 40-åringen ska ha sagt.
Uppbådet ska sen ha ställt ett ultimatum, att han skulle meddela var motorcyklarna var inom 30 minuter annars skulle de komma tillbaka "och då blir det blodbad".
"Det vi gjort inatt är att vi rört om i tjuvnästet rejält", skrev 40-åringen i ett telefonmeddelande till en kvinna efter kvällens händelse.
"Snuten gör inget så då får folket göra deras jobb tyvärr", fortsatte han.
I stället blev det han själv som togs av polisen. Mannen som de uppsökte ringde polis som stoppade 40-åringen och hans flickvän i en bil, på golvet bak i bilen låg ett basebollträ. Båda greps och snart hade polisen ringat in även de andra deltagarna i uppbådet, vilka förhördes under hösten.
– De har varit vanliga svenssons som har hört att de stulna motorcyklarna har funnits hos en person och åkt dit och pratat med honom. De har tänkt att de ska få fram motorcyklarna, de hade nog ingen avsikt att misshandla någon med basebollträna. De har själva sagt att de tog med dem för de visste inte vad de skulle mötas av och hur många som fanns på gården. Det är ingen som har höjt några trän, säger Marie Langegård på polisen.
– I början har alla åtta delgivits misstanke, men sen har åklagaren gått på vad målsägande har berättat och han har pekat ut tre personer som de drivande, förklarar hon.
De som nu misstänks är 40-åringen, hans flickvän och 22-åriga släkting. I polisförhör har de lämnat samstämmiga berättelser om bakgrunden och vad som skedde hemma hos den man de misstänkte. Samtliga nekar dock till att ha hotat mannen.
– Tanken var inte att det skulle vara någon allvarligare åtgärd. Man ville vara behjälplig att hitta crossar som blivit stulna. Det var crossar till ett ganska stort värde. De tänkte att de med sina kontakter skulle ha större chans än polisen. Min klient nekar till brott, däremot medger han att han har ställt frågor kring de här crossarna. Han förnekar någon form av våldsanvändning och hot, förklarar Michael Hansson som är 40-åringens försvarsadvokat.
Enligt Michael Hansson har hans klient handlat utifrån känsla av att man inte får hjälp av polisen.
– Det förekommer hos människor som bor så geografiskt sett att det är svårt att få tillgång till polis, särskilt inte den här typen av brott som inte ligger högt på polisens lista. Ska man ha nån chans att få tillbaka stulen egendom har det hänt att folk har agerat själva.
Marie Langegård menar att grupperingar såsom medborgargarden är ovanligt. I grunden ser hon engagerade medborgare som något positivt, och jämför med den lyckade satsningen på båtsamverkan som också är en form av sammanslutning för att komma till rätta med brottslighet. Men när man beväpnar sig har det gått för långt. Och genom att försöka lösa situationen själva utan att kontakta polisen, när man hade misstankar om var motorcyklarna fanns, kan gruppen ha gjort det omöjligt för polisen att klara upp stölden.
– Det är det som är det tråkiga. Hade de i stället ringt polisen när de hade misstanken hade vi kanske nått en framgång med det och kunnat klargöra om den här personen hade motorcyklarna. Men i och med att de inte gav oss en chans så var det redan förstört. Nu fick han en möjlig chans att flytta stöldgodset om han nu hade haft nåt, säger hon.
