Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/7

Semestern i hamn för Lysekils båtgäster

– Här är ett helt annat landskap än hemma. Det säger Liana som tillsammans med kompisen Kajsa sitter på bryggan med utsikt över hamnen och båtarna.

Att 18-åringarna kommer från Falköping och uttrycker sitt gillande över det bohuslänska öppna landskapet med vindar fyllda av drypande luftfuktighet säger inte så mycket om hur de landat vid bryggan. De har dock lämnat hemtraktens kohagar och skogar bakom sig med bil eftersom de själva säger att de är för unga för att ha båt.

– Det var också det snabbaste sättet, två timmar med bil, säger Kajsa och Liana fyller på med att de bara besöker Lysekil under dagen.

Dagens nöjen är dock desamma som för många andra båtfarande semesterfirare.

– Sola och bada, säger Liana.

– Äta glass, fortsätter Kajsa.

Svenska flaggor dominerar vid Lysekils bryggor. Norska flaggor i aktern är också vanliga medan någon enstaka båtägare med sin svensknorska flagga ännu verkar sörja unionsupplösningen.

Helnorskt är det i varje fall hos Tone och Geir Oller, som efter att ha brottats med en del knepiga strömmar på vägen in nu har lagt till vid bryggan.

– Det är första gången vi är här, berättar Tone som berättar att de varit på Marstrand som längst söderut och efter dagens strandhugg tänker fortsätta norrut mot hemmet i Oslo.

Som förstagångsbesökare är de nyfikna på Lysekil men de känner inte till något om staden sedan tidigare. Lika okänd är Lysekil för danskflaggade Hans Christensen med fru Brite, men trivselfaktorn är ändå hög.

– Dejligt, säger Hans som med sin fru solar på fördäck när Bohusläningen stannar till.

Vanligtvis håller de till i vattnen kring Skagen eftersom de hör hemma i Hirtshals på Jylland.

– Vi seglade från Göteborg i älven upp till Vänern, men det var ju 15 år sedan, berättar Hans Christensen och skakar på huvudet som om det minnet inte längre var relevant som referens.

Gullmarsfjordens vatten och Lysekils hamn är dock mer bekanta för tre grabbar i en båt ett par kajplatser bort. Under mycket skratt och glam svalkar sig Joakim Kristiansson i vattnet med sina kompisar. De är från Fjällbacka, men uppskattar miljöombytet.

– Vattnet är inte lika salt här som hemma, skämtar en av dem.

Vad Fjällbacka inte har, och som är anledningen till trions förtöjning i gästhamnen, är kvällens stundande upplaga av Måndagsklubben. Och det är inget skämt.