Bohusläningen når Agneta mitt i vimlet av packning.
- Det är lite stressigt. Kl. 06.00 åker bussen mot Stockholm. Sedan blir det färja över Östersjön till Tallinn. Det gillar jag inte, men det måste göras, säger hon med andan i halsen.
Det är 19:e året i rad som hon åker över till Baltikum. Genom åren har hon skänkt otaliga lådor med förnödenheter.
- Denna resa fokuserar jag på mat, hygienartiklar, kläder och frukt. Det är ungefär 100 lådor och en cykel till en flicka i Tallinn som inte har pengar till något busskort, säger Agneta.
Under drygt två veckor ska hon bland annat besöka barnsjukhuset i Narva, ett antal familjer, ett seniorhem och en SOS Barnby som hon varit delaktig i sedan starten för tre år sedan.
Hon brukar ta med sig sin kompis Mona Carlsson, men denna gång åker hon på egen hand.
- Jag hoppas det ska gå vägen; att bussen ska hålla och att jag själv ska hålla. Ålder och hälsa börjar ta ut sin rätt.
För drygt ett år sedan började Agneta med ett annat arbete, nämligen att skriva på en bok om sina upplevelser och på så sätt dokumentera resorna för eftervärlden.
- Det är väldigt spännande, inget jag har sysslat med förr. Under alla resor som gjorts har det skrivits en dagbok. Jag har cirka 50 dagböcker. Det är dem som jag ska försöka sammanfatta, säger hon.
Genom åren har hon fått se fattigdom och hemlöshet på nära håll.
- Jag kommer till familjer som inte har råd att köpa mat samtidigt som de hemlösa ökar i mängd. Det är mycket folk, främst estländare och ryssar på gatorna. Flyktingarna är jag spänd på att se hur det ser ut när jag kommer.
Under en resa till Estland träffade hon på en liten kille, Matz Topkin, som fötts med ett multihandikapp. Den lille killen har nu hunnit bli 18 år och går andra ring på gymnasiet.
- Han är med i estniska paralympicslandslaget, och fokuserar på det och friidrott. Målsättningen är att komma med i nästa OS.
