Förtvivlan har bytts i glädje

De skojar och skrattar. Stojar runt i solskenet. Så här bra har de elva ensamkommande ungdomarna inte mått på länge. Att de får bo kvar i kommunen trots att Åtorps asylboende stänger är en stor lättnad.

ANNONS
|

– Det känns bra! Jag är glad för att jag kan bo här och gå kvar i skolan, säger Amir Nabizadeh och ler.

LÄS MER: Åtorp stänger - stor oro

Kompisarna som står bredvid, nickar. Och sedan beskedet kom på tisdagens möte med Migrationsverket att de får flytta till Migrationsverkets lägenheter i Dingle, har de sovit mycket bättre.

– Ja, för vi var oroliga innan, säger Aref Anwari.

Det blir tre-fyra personer i varje lägenhet. Men hur länge de får bo där är det ingen som vet.

– Vi hoppas! säger Amir.

När vi träffade tre av dem i måndags var de förtvivlade inför tanken att Åtorp ska stänga och de skulle bli tvungna att lämna kommunen, skolan och tryggheten med alla de känner, inte minst kompisar och skolpersonal.

ANNONS

De andra åtta var inte i skolan. De orkade inte, oron var för stor.

Nu lyser alla av glädje även om framtiden i övrigt är oviss. Flera har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och överklagat medan andra fortfarande väntar på ett beslut.

– De har fått ett litet andrum, säger Catarina Jacobson, samordnare på Kunskapens hus i Dingle där ungdomarna går i skola.

Om Migrationsverket hade följt sina vanliga rutiner skulle de ha fått flytta till ett asylboende i en annan kommun. Den erfarenheten har redan flera, en av dem bodde på ett HVB-hem i Lycksele ett drygt år innan han kom till Munkedal.

Men skolpersonalen har kämpat stenhårt för att ungdomarna ska få vara kvar i kommunen och skolan. De har skrivit till kommunpolitikerna och Migrationsverket och rektor Henrik Oleskog har pratat med Migrationsverket.

– Det här är en delseger. Utifrån tisdagens besked var det det bästa som kunde hända. Migrationsverket är inte alltid så smidiga men det här har de skött jättebra. Sen vet vi inte hur det blir framöver. Då är det själva asylprocessen som blir avgörande, säger Henrik Oleskog, som betonar hur avgörande personalens engagemang för att hitta en lösning varit och även publiciteten runt ungdomarnas situation.

ANNONS

– Jag är själaglad. Vi har blivit lyssnade på, säger Catarina Jacobson, som ändå helst hade velat stå här och fira att ungdomarna hade fått uppehållstillstånd.

Munkedalspolitikernas besked var att det inte fanns resurser att göra mer. Karl-Anders Andersson (C), ordförande i myndighetsutskottet, hänvisade också till att Munkedal tagit emot ovanligt många ensamkommande jämfört med andra kommuner.

ANNONS