Redan på veckans andra dag hade uppskattningsvis 130 personer besökt kaféet.
– Vi är fortfarande en väldigt livaktig förening, berättar Bengt Johansson, som var med och bildade sockenföreningen 1992.
Kaféveckan ger ett välbehövligt tillskott i föreningens budget. Sex månaders hyra kunde betalas av vinsten från den förra årets upplaga, berättar han.
Tunnbröd och kakor
– Allt är hembakt och allt är skänkt, säger Irene Johansson, som visar loppisen, konstutställningen och de hemgjorda mattorna.
I ena hörnet av lokalen står Carina Charlesson och ansvarar för kassan.
– Kakor och tunnbröd förstås. De tar ett tunnbröd och en kaka på fatet, svarar hon på frågan om vad som säljer bäst.
– Tar de inte tunnbröd så tar de tre kakor i stället, fyller Irene i och skrattar högt.
I den motsatta änden av rummet berättar Kurt-Åke Karlsson om arbetet med sockenboken som nu pågått i snart fyra år.
– Vi är en grupp som jobbar med detta varannan onsdag. Vi utforskar det vi kan få reda på till dags datum.
”Måste sätta deadline”
På bordet framför honom ligger en mapp för varje gård i Valbo-Ryr. Kafébesökarna bidrar med ny information och korrigerar fel som smugit sig in om familjemedlemmar och gamla bekanta. Om ett par år tror han att projektet kan vara klart.
– Vi måste så småningom sätta en deadline, annars blir det aldrig färdigt, tror han.
Vid ett bord lite längre bort sitter Naemi och Ulla Hansson från Uddevalla. De har båda varit gifta med män som vuxit upp i trakten.
– Vi har tagit kaffe och läst i böcker, berättar Naemi.
– Vi har sett på bilder på våra män när de var unga och konfirmerade sig, förtydligar Ulla.
