"Om jag ramlar ner, kommer någon hitta mig?"

Maja Nilsson skriver om jakten på svamp.

ANNONS

Hur långt kan man gå för en kantarell? frågade jag mig när jag låg i en lerig brant i ett försök att nå de gula svamparna i ruinens mörker. Det började med några fina kantareller bakom en stubbe vid en ruinbrant. Lite omständligt att nå, men det gick. Ytterligare en bit ner i den lodräta backen fanns ett praktexemplar av stensopp. Jag hasar mig vidare och lyckas med viss ansträngning få tag på den också.

Blicken söker vidare. Några meter ner finns fler ännu fler kantareller. Med iver och entusiasm fortsätter jag målmedvetet och nöjd. Men så slår mig tanken - hur ska jag ta mig upp? Det är halt, brant och få grenar att ta tag i. Om jag ramlar ner, kommer någon hitta mig? Finns det mobiltäckning? Där i den leriga backen nådde jag min gräns för en fin kantarell och klättrade upp igen. Men med det sagt så har jag inte gett upp, sedan den kvällen har jag fullt upp med att fundera ut hur jag ska ta mig an stupet.

ANNONS
ANNONS