Det var i mitten av nittiotalet som tuggummina hittades i samband med arkeologiska utgrävningar i Huseby Klev på Orust.
De tiotusen år gamla fynden består av harts och björktjära med tydliga märken av människotänder.
En grupp forskare i Oslo har nu funnit dna i stenåldersfynden. Hittills har man kunnat konstatera att det är två kvinnor och en man som tuggat på bitarna och lämnat sina avtryck.
Stor sensation
Arkeolog Robert Hernek vid Bohusläns museum var med vid utgrävningarna då fynden gjordes. Det var åren 1994-1995 i samband med att väg 178 över Orust skulle byggas.
Tillsammans med Bengt Nordqvist, som ledde undersökningen, skrev han sedan boken "Världens äldsta tuggummi" om ett urval av de arkeologiska fynd och upptäckter som gjordes vid bland annat Huseby Klev inför bygget av väg 178.
– Det var ju en oerhörd sensation, då, när vi hade hittat de där tuggummina. Folk ringde ända från Australien, säger han.
Tuggummina skulle visa sig vara bitar av kokt björknäver och harts som bar tandavtryck av både barn- och vuxentänder.
– Det tyder på att det var ett arbetsmaterial. De användes förmodligen som fogning och tätningsmedel för den tidens båtar, men exakt hur dessa båtar såg ut vet vi lite om, säger Robert Hernek.
Genom att tugga på björknävern och hartset blandades materialet med saliv till rätt konsistens.
Dna är en förkortning av engelska deoxyribo-nucleic-acid.
Syran är en makromolekyl som utgör arvsmassa hos alla levande organismer, även hos flera virus.
Mekanismen med vilken DNA-molekylen kan kopieras utgör grundförutsättningen för celldelning och för överföring av genetisk information från en generation till en annan. Det vill säga tillväxt och fortplantning.
Den biologiska evolutionen har sin grund i mer eller mindre slumpvisa förändringar inom dna-molekylen.
Vad innebär det att forskare nu hittat dna i fynden från Huseby Klev?
– Dna-analyser kan visa till exempel ursprung, var människorna kom ifrån, om vi är släkt. Det kommer säkert flera resultat från undersökningen så småningom.
