Bohusläningen berättade för knappt två veckor sedan om Tomas Andersson och hans båtbygge som strandat. Han hade tröttnat på den 13 meter långa och fem ton tunga båten, som han byggt på i tio år och ägt dubbelt så länge. Tomas hoppades in i det sista att någon ville ta över –men så blev det inte.
LÄS MER:Båtbyggaren som tog sig vatten över huvudet
– Man kan ju säga att jag lyckades uppnå det man sade inte gick, att själv bygga en så stor båt i trä till en rimlig kostnad. Det får jag vara nöjd med. Det är klart att de varit kul om någon seriös person hade sett potentialen i skrovet och hämtat båten. Men allt blir inte som man hoppas här i livet, konstaterar Tomas Andersson och suger på en kopp kaffe som utgör dagens gravöl tillsammans med flickvännen Lillemor Fritioff.
– När jag kroknade efter tio års bygge som saktade in och markägaren ville ha bort mig fanns inga alternativ, säger han.
Tomas berättar att han ändå fått ett tiotal mer eller mindre seriösa intressenter på båten, sedan Bohusläningen berättade om hans situation.
Sedan suckar han och berättar den dråpliga historien om att det ringde en man från ett konsortium som vill köpa "det fina och utvecklingsbara skrovet" på fredagsmorgonen, 20 minuter efter det att Tomas satt sin grävskopa i skrovet.
– Jag kände honom för att han har köpt båt av mig tidigare. Men det ville sig inte den här gången. Men nu drar ju upp mina sista rötter på Orust och det känns egentligen rätt skönt det också, säger han som sedan några år bor i Dalsland.
Därifrån kom en del av de furor han själv huggit och sågat när Anne Held blev till.
– Jo, men några träd kom ifrån Göteborgstrakten också.
Jag vet att du har byggt flera båtar. Är detta den sista tror du?
– Jaa du. Man ska aldrig säga aldrig. Men någon med den här volymen som Anne Held hade blir det nog inte. Vi planerar att ro Vänern runt i en annan lite mindre som jag byggde för några sedan.
Det duggregnar lite när Tomas hoppar upp i grävmaskinen igen för att genomföra finalen.
Lillemor Fritioff visar ett papper där Tomas Andersson hotas med kronofogde, om han inte städat tomten klart till årsskiftet.
– Det blir inga problem och det ska faktiskt bli skönt att slippa tänka på det här mer, säger Tomas som själv är av båtbyggarsläkt. Hans far Olof Andersson var båtbyggare på Allmags varv någon kilometer ifrån där vi står.
Det enda som båtbyggaren Tomas Andersson har kvar nu är namnskylten på båten: Anne Held.
