Marie lämnade New Yorks larm för stillheten i Henån

Regnet droppar stillsamt ner på det lilla torget i Henån på Orust. Ett fåtal människor skyndar förbi in till den lilla matbutiken för att handla och en mjuk doft av hav sveper in från hamnen. Det är lugnt och stilla. En helt vanlig förmiddag på ett helt vanligt torg.

Skillnaden mot Manhattan i New York kunde inte vara större. Staden som aldrig sover, där människor ständigt är på väg, där bilar och fotgängare samsas om de smala gatorna. Där det aldrig är tyst.

Manhattan var hemmaplanen

För några år sedan var Manhattan en välkänd hemmaplan för arkitekten Marie Keveles. Där jobbade hon, där lekte hon med sina barn i parkerna på söndagarna, där fanns allt som man kunde önska sig och lite till. Men när tredje barnet var på väg väcktes tanken att lämna allt och flytta tillbaka till Sverige.

– Jag är född i Uddevalla och har alltid älskat havet. När vi var på besök hemma på somrarna såg vi hur barnen kunde leka fritt i skogen, och det var det vi sökte efter, berättar hon.

Allt har sin början i ett jobb som aupair i Atlanta i delstaten Georgia, ett jobb som bara skulle vara ett år, men vistelsen blev 20 år till slut.

– Jag hade läst lite kurser på Göteborgs universitet efter gymnasiet, bland annat religionsvetenskap som visade sig vara en del i teologiprogrammet, men jag ville inte bli präst. Så jag och en kompis funderade på att åka utomlands ett år, och mina föräldrar hade en bekant i Atlanta som sökte aupair, säger Marie och tittar ut över det lilla torget i Henån.

Lugnt och småskaligt liv

Det slamrar stillsamt bland kaffekopparna på det lilla caféet. Det märks att Marie känner sig hemma här med, det lugna och småskaliga livet passar henne.

– Atlanta var en väldigt vänlig stad. Alla var så gästvänliga och goa, det märks att man är i södra USA. Familjerna var mycket öppna och ville att man skulle följa med på aktiviteter. Jag längtade inte hem alls faktiskt, berättar hon.

Men hon var tvungen att åka hem i alla fall, för att skaffa nytt visum. Efter en kort tid återvände hon till USA, den här gången till Los Angeles för att under två år läsa fristående kurser inom arkitekturprogrammet.

– För att få det att gå runt jobbade jag på skolan en del. Det var en tuff utbildning, och när den var avslutat bilade jag och min dåvarande pojkvän över till Miami för att fortsätta studera, säger Marie.

Tufft tempo på utbildningen

Tempot på utbildningen var vansinnigt högt, eleverna fick jobba nästan dygnet runt med olika projekt. Trehundra elever togs in på arkitekturutbildningen, men bara tio var kvar när det blev dags för examen. Marie var en av dem.

– Det var en otroligt tuff tid, men jag hade hittat rätt och tyckte det var roligt, säger hon.

Efter ytterligare utbildning vid University of Florida flyttade hon så till New York och började arbeta på en välkänd arkitektfirma på Manhattan. Livet gick på i snabbt takt med jobb, fritid och ännu mera jobb. Så en dag på en seglingskurs träffade Marie sin blivande make Marc, en inbiten New Yorkbo.

– Vi flyttade ihop snabbt och jag blev gravid. Och precis i samma veva blev vi av med jobben båda två på grund av finanskrisen! Snabbt tog vi chansen att starta två egna företag, så då kunde jag kombinera mitt jobb med att vara hemma med min dotter Rebecca, för i USA är det svårt att få föräldraledigt. När det ekonomiska läget blev bättre fick jag erbjudande om att börja arbeta igen, men jag sa nej, berättar Marie.

Svindyr barnomsorg i USA

Och efter ytterligare ett besök i Sverige stod det klart, det hektiska livet i New York var inget för en barnfamilj.

– Barnomsorgen i USA är svindyr. Vi skulle få betala över 6000 kronor för bara några timmar i veckan på kindergarten. Och här i Sverige får barnen vara barn, de kan leka i naturen utan problem. Så vi sålde allt och flyttade, säger hon.

Familjen flyttade till Uddevalla och Marc fick gå SFI för att lära sig svenska samtidigt som han fick en efterlängtad möjlighet att vara hemma med barnen.

I Sverige fick de också mycket hjälp av familj och släktingar, något de saknat i USA. Barnen började förskolan men efter ett tag valde Marie och hennes man att flytta dem till Orust Montessori.

– För att slippa pendla flyttade vi till Henån, och vi trivs hur bra som helst. Det är ett litet samhälle med närhet till allt. Havet är nära och skogen med. Det kan ju vara lite svårt att komma in socialt i Sverige, men vi har engagerat oss i scouterna för att lära känna folk här omkring, säger Marie.

Jobbar med olika byggprojekt

Hon driver fortfarande sitt egna företag och arbetar just nu med olika byggprojekt runt Orust.

– I USA är tid lika med pengar, så där byggde man i så kallade fast track projekt, man ritade under hela byggprocessen. Som arkitekt är man delaktig på ett annat sätt än här i Sverige, men det försöker jag ändra på, jag ser att det efterfrågas här med, säger hon.

Regnet har avtagit och ute på torget rör sig allt fler människor för att göra sina fredagsärenden. Marie Keveles ler. Säger att visst kan hon sakna New York men att det räcker att åka dit på besök någon gång om året.

– Vi trivs verkligen i den här miljön och man tillåts vara sig själv, avslutar hon.

Teresa Innocenti

teresa.innocenti@sttidningen.se