Det är bland annat LRF och starka lokala grupper som protesterar mot den nya kraftledningsgatan som går rakt över de västra delarna av ön. Den kommer att drabba 35 naturvårdsobjekt som klassas som värdefulla, varav 14 har det högsta alternativt högt naturvärde.
En inventering som genomförts avslöjar att det finns gott om skyddsvärda områden där kraftledningsgatan ska gå fram och där man alltså ska röja natur. Dessutom ska gatan gå över värdefull återmark och betesmark på en rad platser.
Kenneth Carnebrink är en av många Orustbor som reagerat mot planerna på kraftledningsgatan tvärs över ön. Han är samordnare i en grupp som är starkt kritisk mot projektet. Enligt honom har Vattenfall, som står bakom kraftledningen inte tagit till sig av de synpunkter som lämnades över 2014. Däremot har det statliga bolaget nu skickat in en ansökan till Elmarknadsinspektionen som skall fatta beslut.
– Vi förstår inte varför Vattenfall skall bygga luftledningen här. En luftledning påverkar miljön kraftigt och bland annat försvinner åkermark och skogsmark. Skogsstyrelsen har synpunkter liksom LRF. Vi ska ha ett samrådsmöte i Tegneby i mitten av juni och hoppas givetvis att Orust kommun och länsstyrelsen säger nej till Vattenfalls luftledning.
Vad vill ni istället?
– Det är enkelt. Vi menar att man kan gräva ned ledningen och följa de vägar som finns där det är lättgrävt. Dessutom skyddas ju ledningen bättre mot dåligt väder och avbrott. Det är självklart att det går att grävs ned en sådan här ledning.
LRF reagerar också skarpt mot planerna på en luftburen luftledning.
– Helt oacceptabelt konstaterar Birgit Jönsson vid LRF Västra Sverige. Vi har fler liknande projekt men det är uppenbart att den här kraftledningen drabbar jord och skog mycket hårt. Vi menar också att det här finns möjligheter att gräva ned kabel utan att det skadar miljön speciellt hårt.
LRF konstaterar att det är ofta landsbygden som får betala för ledningsdragningar som skall försörja tätorterna.
– Varför fungerar teknik med markförlagd kabel i städer och tätorter men inte på landsbygden, frågar sig Birgit Jönsson.
Det finns enligt LRF fler liknande projekt där Vattenfall och LRF står mot varandra om luftledningar kontra markförlagd kabel. Exempelvis finns ett projekt mellan Munkedal och Sotenäs i Bohuslän och ett annat mellan Trollhättan och Lerum. LRF har i flera fall skrivit till energimarknadsinspektionen.
I ett mejl till tidningen motiverar Vattenfall valet av luftledning på följande sätt: ”Vi har valt luftledningsalternativet för att undvika intrång i kulturmiljölämningar, vattendrag, ängs- och betesmarker. Dessutom innebär det betydligt mindre materialåtgång och enklare projektplanering utifrån markförhållandena”.
Tilläggas kan att ersättningarna till markägare kan vara relativt stora i ledningsprojekt och att kabel är tre gånger så dyrt som en luftledning.
