Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Ett helt obegripligt diagram, enligt Niclas Jonasson. Bild: ANDERS WIKLUND / TT
Ett helt obegripligt diagram, enligt Niclas Jonasson. Bild: ANDERS WIKLUND / TT

Niclas Jonasson: ”Sluta färgkoda tabeller, så att jag kan njuta av all världens statistik”

Statistik är härligt, men försvåras när diagram färgkodas – särskilt om man är färgblind som en hund, skriver Niclas Jonasson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag gillar statistik. Jag gräver gärna ner mig i underliggande hockeystatistik, valresultat och coronasiffror. Det ger mig, föreställer jag mig, en djupare förståelse för sakernas tillstånd.

Och så länge det är siffror i en tabell är det ingen fara. Tabeller kan jag läsa.

Men då och då stöter jag på patrull. För ibland kommer det oerhört spännande statistik som jag inte kan läsa. Inte för att jag är korkad eller saknar läsförmåga, utan för att någon bestämt sig för att presentera den i stapel- eller punktdiagram med färger.

Jag är nämligen lika färgbild som en hund.

Röd och grönt är omöjligt att se skillnad på. Jag vet inte hur ni gör det. Röd och rosa? Nja, det är hittepå. Blått och lila? Samma färg.

Låt mig illustrera.

”Kommenterade med ett blått och ett vitt hjärta”

I helgen postade en kollega en bild på sitt nyfödda barn på sociala medier. Bebisen låg nedbäddad i en blåvit, IFK Göteborg-pyntad säng och på örngottet stod det ”här sover en ängel”. Gulligt, tyckte jag, och bestämde mig för att följa andras exempel och kommentera med ett blått och ett vitt hjärta.

Allting gott, konstaterade jag, och gick vidare med mitt liv.

Tills jag gick in på redaktionen på måndag morgon. Och hör ”jag började fnissa när jag såg att du hade lagt upp ett lila och ett vitt hjärta i kommentarsfältet” från en annan kollega.

Full av misstro återvände jag till bilden, med en tydlig minnesbild av hur jag under helgen hade valt mellan två hjärtan och landat i det som hade en lite mörkare nyans. Jag dubbelkollade och kunde enkelt fastslå att det visst var ett blått hjärta. Eller? Nej, alla runt mig var överens om att det var lila.

Det var bara att krypa till korset, be om hjälp och skicka ett nytt meddelande, nu med ett blått hjärta (även om jag fortfarande tycker att de ser exakt likadana ut).

”Är tappade skadade eller saknas kan du inte se färgen”

Det, kan man säga, är berättelsen om mitt och många andras liv. Den röd-gröna färgblindheten är allra vanligast och det är vanligare att män har den än kvinnor. Det finns tre olika sorters tappar i ögonen. Tappar är en ljuskänslig cell som reagerar på ljusets våglängder och gör att vi kan se färg. Är tapparna skadade eller saknas kan du inte se den färgen.

Färgblindheten har stoppat mig från att bli pilot (det hade jag ändå inte vågat, men ändå), sjöbefäl (det hade jag heller inte vågat) och att bli målare var bara att glömma. Som barn målade jag granar med bruna barr och bildlektionerna i skolan var en mardröm.

När jag, för ett tag sedan, skulle köpa ett nytt bälte till kostymen fick jag lära mig vilken färg jag hade på mina skor (det är uppenbarligen jätteviktigt att de matchar) och fick ändå frågan: Är det brun med röd eller gul nyans?

Hur ska jag veta det? Vet folk sådant?

Hur som helst: jag gillar statistik. Det är det jag försöker säga.

Men statistik är svår att tolka som det är. Statistik är sällan ett facit och behöver analyseras och sättas i perspektiv för att den ska fungera som det är tänkt. Jag behöver ingen som ”hjälper till” och färgkodar den och därmed gör den fullständigt omöjlig att läsa.

Så sluta. Sluta färgkoda tabeller, så att även jag kan njuta av all världens statistik.