Ivar - en fiskare i själ och hjärta

En gång fiskare, alltid fiskare. Ivar Bergman gör inga långa fiskeresor längre, men en tur med båten blir det allt som oftast. Katten ska ju ha färsk fisk och själv vill han ha pinfärsk fisk till middag.

ANNONS
|

Men med ålderns rätt tillbringar han mer tid i sjöboden än på sjön nu för tiden.

– Jag är född 1923, säger han och drar ett bloss på pipan. Fyllt 86.

Sjöboden där i Ulebergshamn är en äkta sjöbod. Där finns fiskeredskap och annat som hör till sjölivet. Det luktar hav, fisk och tobak.

– De andra är inte sjöbodar, de är mer groggstugor, säger Ivar och skrattar.

En sjöbod ska innehålla fiskeredskap och inte pyntas som sommarstugor. Sånt imponerar föga på en riktig sjöman.

Katten Mickas har egen ingång I rummet på andra våningen i Ivars magasin står värmeelementet på, och där ligger katten Mickas och spinner. Katten har egen ingång och nyttjar magasinet som sitt eget hem. Katten stryker sig kring benen och kråmar sig för husse. Det kan ju vankas färsk fisk i stället för torrfoder denna dag.

ANNONS

– Katten vill bara ha rå fisk, helst torskfilé. Kokt går inte, säger Ivar.

Som den fiskare Ivar är tycker han naturligtvis att det är helt rätt, att en katt ska få fäRsk fisk direkt från havet.

– Men det är en go jägare också. Han tar mycke möss. Fast han fångar dem och tar in dem här innan han äter dem.

Ivar började fiska redan i tidiga tonåren. Hans morbröder och morfar var fiskare, så det var ganska naturligt att han valde det yrket. Även om Ulebergshamn mer var en stenhuggarbygd, så var det några som valde att leva på fisket. Nu har Ivar fått se sina söner fortsätta i hans fotspår.

– Men det är inte enkelt nu för tiden, säger han. Det är så mycke regler och bestämmelser så man fattar inte att det fungerar. Det är så mycke krångel.

Fiskar till husbehov Han säger att det var lättare förr. Ivar var med sina söner och fiskade under några år, men i slutet av 70-talet slutade han med yrkesfisket. Nu blir det lite husbehovsfiske och när hummersäsongen drar igång då rycker det ordentligt i fiskarnerven hos Ivar.

– Jag har fem tener ute. Det räcker för mig, säger han. Det ger lagom för att koka.

ANNONS

Han gillar hummer och säger att den ska kokas i ordentligt saltat vatten.

– En deciliter grovt salt till tre liter vatten. Det är lagom. Då blir den goast.

Kräftor är också gott, tycker Ivar. Men räkor tycker han inte om.

– Nej, jag har väl tröttnat, säger han och skrattar åt sina exklusiva matvanor.

Men en pinfärsk kokt makrill är inte dumt, stekt gråsej är en annan favorit eller marulk.

– Jag får det av pojkarna ibland. Det är gott. Och rödspotta är gott, men den är borta helt.

Sjöboden i Ulebergshamn byggdes av Ivars morfar 1888. Nu är det sönerna som äger den, men varje dag tar Ivar sin cyken ner till boden. Det är något av en samlingsplats för ”gubbarna”. De träffas här för att språka en stund. Ett par vändor om dagen blir det allt till sjöboden, säger Ivar.

Genom fönstret ser han upp mot bebyggelsen i Ulebergshamn. Han säger att det är tråkigt att se hur många hus står tomma, att det nästan bara är sommargäster nu för tiden i det tidigare så livaktiga samhället Ulebergshamn. Han tycker det är tråkigt att ungdomar inte får råd att köpa husen.

– Men det är som med fisket, det är mycke som har ändrat sig, säger han.

ANNONS

Han drar några os på sin pipa, klappar om katten och stänger dörren till sitt sjömagasin för att traska hem till frugan. I morgon bitti är han tillbaks igen, för att titta till katten och för att språka lite med kompisarna som kanske tittar förbi.

– Men vi ljuger inte, säger Ivar. Här talar vi bara sanningar.

Nästa möte i serien blir med Benny Trogen i Hedekas.

ANNONS