Vi besöker Hunnebostrand en höstdag i slutet av oktober. Det är helt utanför turistsäsongen som annars är en viktig livsnerv i det är lilla samhället. Lugnet sprider sig. Det luktar nästan svett och krutrök när vi passerar ett av Bohusläns numera mest kända gamla stenbrott, som var traktens största arbetsplats under 100 år. Numera är den kulturbevarad till eftervärlden som utställningsområde för stenkonst och en historisk relik.
Några hundra meter bort luktar det fisk i Henrik Olssons fiskaffär, som är en nästan lika kulturtyngd verksamhet som stenbrottet. Den öppnade när stenbrottet stod på topp för 100 år sedan. Skillnaden är att fiskaffären ännu ser ut att blomstra, även vintertid, när de flesta andra små butikerna håller vinterpaus. Men mer om det senare.
När vi anländer till den levande skulpturparken på Udden i Hunnebostrand är det på morgonen en sen höstdag 2022. Solen blänker i ett stilla hav. Små fiskebåtar med en eller två män ombord, förmodligen på väg ut för att kolla till sina hummertinor, tuffar förbi utanför kajen, där stora fartyg en gång hämtade granitblock, kajelement och knott.
Dessa produkter exporterades från Udden till länder i hela världen, ja ända bort till Sydamerika. Det gjorde det lilla samhället Hunnebostrand till ett världsnamn i sammanhanget.
Ulla Turemark är född och uppväxt några hundra meter bakom stenbrottet på Udden och vars far arbetade inom stenindustrin när den stod på topp med export av granit till hela världen.
Hon berättar att hennes egen historia så klart är en bidragande orsak till, att hon av eget intresse samlat fakta om stenbrottet.
– Det är klart att man blir intresserad när man är uppväxt här i närheten. Men jag är också medlem i samhällsföreningen och styrelsemedlem i Hunnebostrands bildarkiv, med tillgång till arkivets rika bildskatt, säger hon.
Vädret, stenblocken som ligger kastade lite här och där, bergets urgröpningar efter sprängarbeten och fina figurer uthuggna i granit av yrkeskonstnärer tillsammans, blir ett vackert natursceneri. Det är därför inte så konstigt att promenerande människor passerar här varje dag och att många gör ett stopp för att insupa den miljön.
Några stannar till för kanske tionde eller 50:e gången, för att se på de imponerande konstverken i granit som fått vara kvar efter utställningar, eller för att beskåda det stora bergbrottet som lämnats som det såg ut när stennäringen lades ner.
Det klassiska stenbrottet här var ortens viktigaste arbetsplats i 100 år.
– Innan stenbrottet en gång i tiden öppnades på Udden, skeppades redan stora mängder sten med stora segelfartyg och ångbåtar som lade till vid provisoriska bryggor i Hästedalen, några stenkast från Udden. Då kom stenen från Skalbergen där borta, säger Ulla Turemark och pekar.
–Men det var i Nordstrandsberget här bakom oss, som det stora stenbrottet på Udden sedan öppnades, berättar hon initierat och tittar mot stranden på resterna av den gamla stenbryggan, där det idag är badplats, där stora segelfartyg och ångfartyg hämtade graniten från Udden långt in på 1900-talet.
Stenbrottet bytte ägare och utövare flera gånger genom åren, från slutet av 1800-talet fram till att verksamheten lades ner 1968. Riktigt känd blev Udden och stennäringen där hemma i Sverige 1978, när Bohusläningens journalist Terje Fredh skrev en uppmärksammad pjäs som speglade de hårda villkoren och strejker som omgav stenbrytningen i början av 1900-talet.
Pjäsen spelades på plats under fyra somrar ute i stenbrottet. Ett hundratal amatörer medverkade. Tusental personer kom för att se föreställningen som hölls i det fria och de mest namnkunniga i publiken var kanske Olof Palme och Kjell-Olof Feldt.
Föreställningarna bidrog nog till att göra det här området och hela Hunnebostrand ännu mer känt. Åtminstone blev det fler som upptäckte hur naturskön Udden är och vilka känslor den söndersprängda bergväggen på en sida med havet mitt emot den kan skapa. Idag går sedan många år en mycket väl frekventerad strandpromenad från UIebergshamn över Udden in emot Hunnebostrands centrum. Men att det skulle få vara så har inte alltid varit självklart.
Först ville någon bygga hotell med 75 fritidshus här. Därefter kom en förfrågan om att få bygga en SPA-anläggning och ett hotell. 2007 fanns planer på att bygga andelslägenheter här på Udden. Men en folklig opinion har lyckats hålla emot alla planer på exploatering.
Sedan intressegruppen Skulpturpark Hunnebostrand på initiativ av stenskulptören Pål Svensson 2011 drog igång sommarutställningar med stenskulpturer och konstnärer från hela Europa, har det hållits en sådan varje sommar. För hela Hunnebostrand är sommarturismen viktig och ett av de stora dragplåstren har Skulpturparken blivit.
Den största skulpturen på Udden heter ”Slägga” och har stått där sedan 2017. Det var länge tal om att den skulle fraktas tillbaka till konstnären Claes Haake i Göteborg men i samarbete med Sotenäs kommun har den räddats kvar i samhället. Den återinvigdes under pompa och ståt för några veckor sedan, med samhällsföreningen som arrangör och kommer nu att står här för alltid och imponera på besökare.
Det uppskattningsvis 15 ton tunga konstverket har alltså fått lov att stå kvar här på Udden, efter en av de traditionella konstutställningarna som hållits här varje sommar sedan starten 2011.
– Nu står det här för alltid, konstaterar Ulla Turemark.
Kjell Andersson är samhällsföreningens ordförande och också han glad att ”Slägga” får stå kvar på Udden.
– Vi är glada för att i samarbete med kommunen kunnat behålla ”Slägga”. Det är en imponerande skulptur, som passar bra in här bland de just nu 8-10 mer eller mindre permanenta stenkonstverken här, förklarar han.
Först var alltså, tanken att skulpturen skulle köras tillbaka till konstnären Claes Haake i Göteborg. Men föreningen har lyckats samla in en bra bit över 200 000 kronor från sponsorer som företag och privatpersoner, för att köpa loss konstverket.
Kommunen, som skulle ha stått för återtransporten av ”Slägga” till konstnären i Göteborg, bidrar med de pengar transporten skulle ha kostat.
– Vi har också fått ett kulturbidrag som bidrag till finansieringen, berättar Kjell Andersson.
Efter besöket på Udden går vi vidare till fiskaffären, för att själva kunna konstatera, att den lever kvar i högönskad välmåga och med en jämn ström av kunder. Så gott som alla affärer har annars tagit vintervila, utom restaurangen Bella Gästis och fiskaffären, som är öppen tisdag till och med lördag under vintern och alla sju dagar i veckan sommartid. Att den verksamheten skulle hålla i sig så länge tänkte nog inte ens Henrik Olsson, när han öppnade fiskaffären i slutet av 1910-talet.
Verksamheten ägs sedan 2019 av Christian Thomasson och Joakim Sandberg. De har sju anställda och driver både fiskaffär och restaurang i de anrika sjöbodslokalerna, ungefär där Henrik Olsson öppnade sin fiskaffär för 110 år. Den låg då intill hans eget bostadshus här på Norra Strandgatan.
– Här har också legat en konservfabrik och ett fiskrökeri, berättar Christian Thomasson och ser lite stolt ut över sin fiskaffär, som vi den här dagen kan se har en jämt ström av kunder hela tiden vi hälsar på vid disken.
Att besöka Henrik Olssons fiskaffär är som ett eget litet äventyr i sig självt. Den skapar en ”äkta känsla” som det är svårt att beskriva med ord.
