Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Strandägare. Ulf och Iréne Örtengren äger och driver Ragnerudsjöns camping. Nu vill de bygga nya stugor i ett gammalt grustag, som de köpt. Det tog tvärstopp när länsstyrelsen sa nej och hänvisade till strandskyddet.

Strandskyddet het fråga för många

Strandskyddet har varit kontroversiellt ända sedan det infördes för 62 år sedan. Nu ska nya bestämmelser införas. Vissa jublar. Andra säger att strandskyddet kommer att bli som en död mans hand och ligga som en blöt trasa över bohuskusten.

Det är en helt vanlig måndagsmorgon, sommaren 1983. Ulf och Iréne Örtengren äter frukost och konstaterar precis som vanligt att de måste åka ner till sjön. Inte för att bada, utan för att städa.

Städa upp efter helgen. De äger nämligen mark kring Ragnerudssjön. Speciellt ett ställe vid sjön är ett populärt tillhåll för spontanfester. Men det innebär också jobb för det unga paret.

Så på sommaren brukar måndagsförmiddagarna vara vikta för att plocka skräp vid sjön.

Det är där och då som någon av dem kommer med en idé som gör att de nu, 30 år senare, har samma plats de plockade skräp på, som sin arbetsplats idag. Där ligger ett litet stycke stolt livsverk, Ragnerudssjöns camping.

När Bohusläningen kommer på besök, sommaren 2014, ligger husvagnarna tätt. Alla de 14 stugorna som ligger stenkast från sjön är uppbokade. Fler och fler av campinggästerna kommer från utlandet.

I en av stugorna bor en japansk pappa med sin son.

– Vi är den enda campingen i Färgelanda. Vi har väldigt många gäster och det är jättekul. Men eftersom vi märkt att campingsäsongen har blivit längre och att stugorna bokas långt upp på hösten vill vi bygga nya stugor, säger Iréne Örtengren.

Strandskyddet har de aldrig tänkt speciellt mycket på. Det var aldrig några problem att få tillstånd till vare sig camping eller bygga stugorna.

Men nu har det tagit stopp. Tvärstopp.

För i alla år har paret kikat upp på grustaget som ligger granne med campingen. En backe med bara sand och grus och sten. En släkting till dem har haft tillstånd för en täkt på marken som tillhör familjen.

Men så gick tillståndet ut. Drömmen om att utöka antalet stugor och möta marknad och efterfrågan skulle bli verklig.

– Vi hade inte en tanke på att strandskyddet skulle sätta käppar i hjulet. Vi vill ju inte bygga stugorna närmare sjön, utan bort från stranden.

Kommunen jublade och sa ja direkt.

Men hos länsstyrelsen blev det ett rungande nej.

– Det är ju liksom en gammal grustäkt. Vi äger marken runt omkring så vi fattade inte var problemet låg. Men här är utökat strandskydd, till 200 istället för 100 meter. Stugorna ligger precis på gränsen så vi fick dispens av kommunen men inte av länsstyrelsen, säger Ulf.

Paret Örtengren i Högsäter är inte de enda som inte kunnat förverkliga sina drömmar på grund av strandskyddet. Deras närmaste granne har samma problem. Precis som många många andra längs Bohuskusten.

Strandskyddet infördes 1952 och infördes i naturvårdslagen 1965. Först 1999 blev det en del av miljöbalken.

Strandskyddslagen var från början en uppföljning av den ”fritidsutredning” som presenterats 1938. Det var nu begreppet allemansrätt etablerades och med den andra lagstiftade semesterveckan önskade man från myndigheternas sida ta fram åtgärder som kunde underlätta för tätorternas befolkning att komma ut i naturen.

Syftet med strandskyddet är att ”trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet, som inte ska missgynnas av exempelvis stängsel, murar, bryggor, golfbanor eller byggnader”.

Lagen skärptes 1975 och det blev då ett generellt förbud i lagstiftningen.

1994 bestämdes att strandskyddet inte bara skulle innefatta friluftslivet, utan även fungera som ett skydd för växt- och djurliv.

Och 1999 infördes därmed det generella strandskyddet och naturvårdslagen i miljöbalken.

Lika länge som strandskyddet har funnits, lika kontroversiell har det varit.

Många anser att strandskyddet begränsar tomtägares rättigheter. Andra tycker att det står för möjligheten att bevara och skydda strandlinjer vid hav och sjöar.

Idag gäller strandskyddet 100 meter från strandlinjen och upp på land. Länsstyrelser har rätt att utöka strandskyddet till 300 meter, eller 200 meter vid sjöar. Och eftersom de har rätt att utöka strandskyddet, kan de också ge dispens.

Sista april i år var sista dagen för alla berörda att yttra sig i frågan som gäller nya regler vid strandskydd. Ett av förslagen är att det ska bli utökat strandskydd till 300 meter vid kustremsan, 200 vid sjöar.

Länsstyrelsen i Västra Götaland har fått in tusentals yttrande. I Bohuslän står Orust för den kommun som lämnat in allra flest yttranden.

– Vi förstår att många enskilda som berörs har synpunkter på strandskyddets omfattning. Men översynen i sig är inte så dramatisk. På många ställen har vi redan idag ett utökat strandskydd, säger Sven Swedberg, enhetschef på länsstyrelsen.

Den projektgrupp som har hand om strandskydd har ett jättejobb framför sig. Varje yttrande ska gås igenom. Sedan kommer gruppen att ta fram ett beslutsförslag om hur strandskyddsbestämmelserna ska se ut efter 2014.

Länsstyrelsens utredning så här långt har redan fått utstå en hel del kritik.

LRF i området är djupt kritiska till utredningen. Man menar att ett utökat strandskydd kommer att lägga sig som ”en död mans hand” över strandremsan.

De nya reglerna ska vara klara nästa år

Andra motståndare pratar om att strandskyddet är en ”våt trasa”.

– Vår roll är att se substansen i allt tyckande. Alla har rätt att tycka och i det här fallet tycker alla som berörs. Vår roll är att värdera tyckandet, säger Sven Swedberg.

Han säger att strandskydd och utveckling måste vägas mot hur det kommer att bli i framtiden om utvecklingen går åt att man mer än i dag får exploatera och bygga vid stränder.

Även kulturföreningar, natur- och djurföreningar är för ett utökat strandskydd. Medan däremot kommunerna längs Bohuskusten har gjort gemensam sak i att yttra sig mot ett utökat strandskydd.

Kommunerna menar att man själv vill kunna bestämma över sina marker och områden.

– Strandskyddslagen är tydlig och kommunerna fattar beslut efter sina tolkningar. Sedan är det vårt uppdrag att granska besluten. Det händer att vi går emot kommuner och ändrar deras beslut. Det finns mängder av prejudikat men vi är trygga i våra bedömningar, säger Sven Swedberg.

Naturskyddsföreningen i Uddevalla har också yttrat sig. Där tycker man förslaget att utöka strandskyddet är det bästa.

– Det är ett sätt att värna om mark och natur och hålla det odlade landskapet öppet. Många markägare tror att utökat strandskydd innebär en inskränkning. Det är tvärtom eftersom de får bidrag för sin mark istället, säger Gerhard Olofsson från Naturskyddsföreningen.

På Orust bor familjen Baumann på en gård sedan mitten av 80-talet. I Töllås har de några minuters gångväg till havet, djuren betar på egna och arrenderade marker.

Morgan Baumann säger sig aldrig haft problem med länsstyrelsen. Tvärtom, den har varit en tillgång.

Men nu börjar han ändra uppfattning. På inrådan av LRF lokalt är han en av alla som har yttrat sig till länsstyrelsen. Och han är inte positivt inställd till utökat strandskydd.

– En av alla hagar vi arrenderar ligger direkt vid havet. Jag har inga problem idag, en del folk går igenom hagen. Andra går runt. Men om man går in och beslutar att strandskyddet ska gälla 300 meter från stranden kommer det bli annorlunda, tror Morgan.

Han tror att många kommer att låta markerna växa igen, då finns risker för övergödning och unik fauna går förlorad.

– Det lustiga är att det känns som om länsstyrelsen redan har bestämt sig, funderar Morgan Baumann.

Sven Swedberg håller inte med.

– Vi är varken för eller emot, även om många tycks tro att vi helst vill ha mera strandskydd. Vi ska nu göra en saklig genomgång av alla yttranden och ta hänsyn till alla faktorer, säger Sven Swedberg.

Bland alla de tusentals som yttrat sig är det allra flesta emot ett utökat strandskydd. Men det finns också en ”glömd” grupp.

De som redan har fått bygglov att bygga sina hus, men inte börjat bygga ännu. Och för dem kan utgången bli dramatisk.

– Till dem säger jag bara att det är säkrast att börja bygga nu om förutsättningarna för deras tillstånd kan komma att ändras. Efter 2014 så kan det bil ett ändrat strandskydd och då kanske de plötsligt inte har rätt att bygga, säger Sven Swedberg.

För familjen Örtengren spelar det ingen roll. Deras granne drev sitt ärende till domstol, men även där fick länsstyrelsen rätt. Grannen ville bygga ytterligare ett hus på sin tomt, men det fick man alltså inte på grund av att länsstyrelsen inte ville ge dispens från strandskyddet.

Så långt tänker inte Örtengrens gå för att kunna utveckla sin camping med ytterligare stugor i ett före detta grustag.

De har haft besök av både kommunen och riksdagsledamöter. Moderate riksdagsmannen Mikael Cederbratt var på besök i somras. Han skakade på huvudet när Iréne och Ulf Örtengren visade runt och berättade om planerna som gick i stöpet tack vare några meter, där planerade stugorna hamnade precis innanför strandskyddet.

– Det får ju faktiskt vara någon form av måtta. Det får inte bli strandskydd till vilket pris som helst. I många lägen verkar det faktiskt vara så. Det är fel, säger Mikael Cederbratt.

Efter 2014 vet alla hur det blir. Men Sven Swedberg befarar att besluten kommer att överklagas till regeringen. Och då kan det bli en riktig långkörare, dragen i långbänk, innan det nya strandskyddet vinner laga kraft.