Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Jag tänkte: "Vad är det för fel på honom"

Johanna var 16 år när hon träffade Christian. Men killen hon blev kär i förvandlades utan att hon förstod varför. Han kallade henne fula saker, tjatade till sig sex och var otrogen. - Jag blev den omhändertagande, förstående och förlåtande. Långt senare förstod hon att relationen var osund.

Johanna minns inte exakt när det började, men ganska tidigt i förhållandet började kallade Christian henne fula saker, både när de var ensamma och bland kompisar. 
– Han var jävligt respektlös, men sa det som att det var på skämt. Jag tyckte inte det var roligt och det sa jag till honom, även inför andra. De vi umgicks med var ju mest hans kompisar, så de sa ingenting.

Johanna var 16 år när hon träffade Christian. Hon hade precis bytt till en skola som låg i en annan kommun, han var tre år äldre och hade börjat jobba. De lärde känna varandra genom Johannas nya skolkompisar.
Christian var ofta otrogen, men blånekade när Johanna konfronterade honom. När hon till slut kunde bevisa det sjönk han ihop, fick henne att tycka synd om honom, och de blev ihop igen.
– Det är ju så med de här killarna. De är charmiga, romantiska, roliga och jättehärliga emellanåt. Tillräckligt för att det ska väga upp deras dåliga sidor, säger Johanna.

Det har gått tio år sedan hon och Christian var tillsammans. Hon minns inte exakt eller i vilken ordning saker hände, men hon tror att de hade varit ihop i ungefär ett halvår när hon blev gravid. Abort var en självklarhet, men hon frågade ändå vad Christian hade tyckt om hon hade velat behålla barnet. ”Då hade jag fått sparka dig i magen”, svarade han.
– Jag uppfattade det som att han var seriös. Jag blev inte rädd, eftersom jag ändå skulle göra abort, men jag tänkte: ”Vad är det för fel på honom?”
Efter aborten fick Johanna inte ha vaginalt sex på ett tag. Då tjatade Christian till sig oralsex, gång på gång, trots att Johanna egentligen inte ville. En tid senare då de kommit hem från en fest, båda rätt fulla, tjatade han till sig sex igen. Johanna försökte protestera, men var så pass full att hon inte kunde eller orkade gör motstånd.
– Mitt i tjatet tog han upp att han ville ha analsex, vilket jag absolut inte ville. Men han såg till att genomföra det ändå. Nästa dag kände jag bara ”Vad är det för kille som gör så, jag var ju halvt medvetslös”. Ändå förstod jag inte riktigt hur illa det var. Det var mer en jobbig grej just då, men jag skakade av mig det.

Johanna pratade aldrig med sina föräldrar eller någon annan vuxen om det som hände mellan henne och Christian. Kompisarna visste hur Christian var, men ingen kallade det för våld. Det var först när hon började umgås med en tjej som var nio år äldre som någon satte ord på vad det var som hände.
– Hon benämnde det han gjorde som våld och sexuella övergrepp, att det inte var okej att bete sig så. Hon påverkade mig väldigt mycket, så att jag till slut kände att nu får det räcka.

De sista månaderna av hennes och Christians förhållande hade Christian börjat ta kokain regelbundet och blev allt svårare att vara med. När de väl gjorde slut var det ganska odramatiskt. Johanna bytte skola igen och slutade hänga i Christians kretsar.

Läs mer: Partnervåld bland unga förminskas


I dag känns det nästan som att upplevelserna egentligen är någon annans, men hon är väl medveten om att förhållandet har satt spår. Hon hamnade i en ”kvinnofälla”, som hon uttrycker det, och det har hon gjort även i vuxen ålder.
– Jag älskade ju honom. Jag tror jag förstod att det inte var normalt, men tänkte ändå att det var något man fick ta när det gällde just honom. Jag blev den omhändertagande, förstående och förlåtande. I min senaste relation blev det likadant. Vissa av hans negativa beteenden normaliserades, medan jag lade skulden och ansvaret på mig själv.

Hon önskar att någon hade uppmärksammat att något var fel mycket tidigare i hennes och Christians relation. En kurator eller någon annan i hennes närhet, som hade kunnat benämna det som hände som våld.
– Det var nog skadligt att vara med om det där i så ung ålder. När man är ung vet man inte vad som är normalt, man är inte lika självsäker och vågar nog inte säga nej. Det är ganska mycket att kräva av en ung människa att den dels ska förstå vad det är som händer, och dessutom våga gå till någon och prata om det

Fotnot: Johanna och Christian heter egentligen något annat