KI-forskarna har tidigare tittat på andra problem kopplade till kroppsuppfattning, så kallad dysmorfofobi eller självupplevd fulhet, där man har sett att sådana uppfattningar kan leda till allvarliga problem.
- Då har vi också märkt att det finns de som oroar sig för utseendet av det egna könsorganet. Eftersom vi har utvecklat behandlingar för de andra tillstånden är även detta intressant att studera, säger Christian Rück, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap på KI och ansvarig för den nya enkätstudien, som Forskning och Framsteg tidigare rapporterat om.
Storlek och blygdläppar
Det vanligaste missnöjet med utseendet på könsorganet är för män storleken på penis, och för kvinnor att de inre blygdläpparna sticker ut.
- Det har blivit standard för den privata, estetiska plastikkirurgin att operera för den problematiken som kvinnor upplever. Så vi uppfattar att frågan verkar vara angelägen, säger Christian Rück.
Förutom att svara på vad man tycker om utseendet och huruvida det har några konsekvenser, så finns även möjlighet att lämna uppgifter om storleken på könsorganet.
- Så klart är det helt frivilligt. Men utifrån sådana mätningar kopplat till svaren kan vi undersöka om det är många som oroar sig trots att de ser ut som de allra flesta.
Likaså ställs frågor om porrkonsumtion – detta för att se om det går att koppla till en förvrängd uppfattning av det egna könsorganet.
Söker frivilliga
Enkätstudien har besvarats av drygt 3000 personer. Målet är att få in svar från 5000 personer och den som vill delta kan göra det på penisstudien.se och vulvastudien.se. Forskarna har valt att inte genomföra studien med ett representativt urval
- Vi är väl medvetna om svagheten i det. Men från tidigare studier vet vi att ett slumpmässigt urval med den här typen av frågor kan leda till en väldigt låg svarsfrekvens. På så sätt kan det vara en fördel med en enkät där frivilliga svarar, då upplever vi att personer svarar mer villigt och öppet, säger Christian Rück.
TT
Utseendekomplex, obefogad uppfattning om att man ser avvikande ut, finns i en lindrig form, dysmorfofobi, som är vanligast i tonåren. Fixeringen vid utseendet är då inte av psykotisk valör och kan gälla pubertetsakne, uppnäsa, håravfall, bröstens form och storlek, liten penis eller kroppsvikt. En svårare form, dysmorfoparanoia, kännetecknas av att uppfattningen om det egna utseendet har karaktär av en vanföreställning. Man är övertygad om att människor uppmärksammar och anspelar på det avvikande utseendet. Båda formerna förekommer ofta tillsammans med social fobi och bottnar i dåligt självförtroende. Eftersom problemet i grunden är psykiskt har plastikkirurgiska ingrepp ofta ingen effekt och kan till och med leda till att den psykiska störningen förvärras eller tar sig andra uttryck.
Källa: NE