De finländska barn som skickades till Sverige under andra världskriget drabbas oftare av psykiska problem än de syskon som blev kvar i hemlandet. Och den ökade risken att drabbas av till exempel depression gäller även krigsbarnens döttrar, visar ny forskning.
- Men det här överförs inte från mödrar till söner och inte heller från manliga krigsbarn till deras söner. Så det finns ett tydligt könsmönster, där vi inte är på det klara med orsaken, säger nationalekonomen Torsten Santavirta, en av studiens författare.
Fyrfaldigad risk
Döttrarna till de kvinnliga krigsbarnen löper en cirka fyra gånger förhöjd risk att insjukna i depression jämfört med de flickkusiner vars mödrar inte evakuerades till Sverige. Skillnaden är alltså stor, men undersökningen ger ingen förklaring till förhållandet.
- Vi kan dock påvisa att det inte är föräldrarnas depression i sig som är boven i dramat. Men längre kommer vi inte i diskussionen om mekanismerna bakom, säger Torsten Santavirta.
Omkring 70000 finländska barn evakuerades under åren 1939–1945 till Sverige. Deras villkor och förutsättningar skiljer sig markant från dem som gäller för exempelvis dagens ensamkommande flyktingbarn. Bland annat var själva evakueringen övervakad, de finländska barnen placerades i fosterfamiljer och de återvände till sina biologiska föräldrar direkt efter kriget.
Utsatta grupper
Så Torsten Santavirta vill inte dra några direkta paralleller till dagens situation.
- Men en lärdom man kan dra är att det är viktigt att identifiera särskilt utsatta grupper. Vi kan ju se att bland krigsbarnen var kvinnor särskilt utsatta. Med säkerhet kan vi inget säga om de ensamkommande i dag, men klart är att den barnförflyttning som vi studerat har haft så långtgående konsekvenser att den har påverkat följande generation.
Undersökningen, som publiceras i tidskriften Jama Psychiatry, har gjorts i samarbete mellan universiteten i Uppsala och Helsingfors samt det amerikanska forskningsinstitutet National Institutes of Health.
Sammanlagt evakuerades cirka 80000 finländska barn under andra världskriget, varav en majoritet till Sverige. Barnen var upp till 14 år gamla och kom ensamma eller i syskongrupper. Samtliga hade adresslappar om halsen. Merparten kom till Sverige via Haparanda.
För många barn gav evakueringen spår för livet. De rycktes upp från sina hem och placerades i familjer över hela Sverige som inte talade deras modersmål.
Traumat blev dubbelt för en del av dem. När de återvände till Finland talade de ett språk som inte förstods av föräldrar och syskon.
