En klar majoritet av landets läkare lever upp till kravet om säker vård – men inte alla. En del läkare anses till och med vara farliga för sina patienter. Nu visar en ny rapport, gjord av researchbolaget Acta publica tillsammans med nyhetsbyrån Siren, att det finns flera gemensamma nämnare hos många av de anmälda läkarna.
Under fem år (2016 till 2020), anmäldes 338 läkare i Sverige som patientfarliga av sina egna arbetsgivare.
LÄS MER:Frisk kvinna dog efter covidvaccinering – Näl anmäler sig själv
1. Ålder
Rapporten visar att det tydligaste mönstret bland de anmälda läkarna är att många har en hög ålder (i genomsnitt 59 år). Inte ens nio procent av de anmälda läkarna är under 40 år.
”Det har inte funnits en strukturerad introduktion till den svenska sjukvården.”
En av anledningarna kan vara att läkare i Sverige inte har rätt till fortbildning, menar Madeleine Liljegren, ordförande i Sveriges läkarförbunds utbildnings- och forskningsråd.
– Sverige är ett av få länder som inte har fortbildning reglerat i lag, säger hon.
Lärdomar blir snabbt gamla inom medicin, menar Madeleine Liljegren – något som exempelvis kan leda till att man som mångårig läkare behandlar patienter med utdaterade metoder, eller kanske inte känner till nya och bättre behandlingar.
– Min lärare sa att hälften av det vi lär oss kommer vara irrelevant om fem år. Det är jätteviktigt att läkarna har rätt till fortbildning.
LÄS MER:Skadades allvarligt på vårdcentralen – skickades hem
2. Kön
Därtill är manliga läkare överrepresenterade i statistiken: Tre fjärdedelar av de anmälda läkarna är män. I dag utgör manliga läkare drygt hälften av den samlade läkarkåren i Sverige (56 procent, enligt Socialstyrelsen). Men så såg det inte ut förr, något som kan förklara överrepresentationen, enligt Madeleine Liljegren.
– Bland de äldre kollegorna är fler män, det kan hänga ihop med det, säger hon.
3. Utländsk utbildning
Rapporten gör också tydligt att läkare med utländsk utbildning är en viss riskfaktor, då hälften av de anmälda läkarna har fått sin utbildning utanför Sverige, medan en tredjedel av den totala läkarkåren studerat utomlands. Där är Rumänien som utbildningsland särskilt utmärkande.
Madeleine Liljegren tror att det beror på att läkare med utländsk utbildning inte fått en gedigen introduktion till svensk vård.
– Det har inte funnits en strukturerad introduktion till den svenska sjukvården för kollegor som studerat utomlands. Det har varit så att man kommer till en ny arbetsplats och sedan förväntas man bara ha koll på saker som man kanske inte lär sig i ett annat land.
Sedan den 1 juli i år ska emellertid alla läkare i Sverige som utbildats utomlands också få en utbildning i svensk vård, så kallad bastjänstgöring (BT). Undantaget är de läkare som redan fått sin utländska legitimation godkänd.
Normalt är utbildningen ett år, berättar Madeleine Liljegren, men den kan kortas beroende på tidigare kunskaper.
”Det finns inget utrymme när man bara ska ta emot patienter.”
Det verkar också finnas en viss benägenhet att anmäla utlandsutbildade läkare på lösare grunder, framhåller rapporten, eftersom anmälningarna oftare leder till faktiska påföljder när det kommer till Sverigeutbildade läkare.
4. Hyrläkare
Slutligen lyfter rapporten fram en riskfaktor som uppmärksammats som ett problem tidigare. Av alla anmälningar (totalt 372) riktar sig en tredjedel mot så kallade hyrläkare, även kallade stafettläkare. Det är utbildade läkare som tas in på vårdcentraler, och andra vårdenheter, för att fylla vakanser som inte kan tillsättas av redan anställd personal. Ofta är patienten själv ovetandes om den träffar en fastanställd läkare eller en hyrläkare.
Metoden har har lett till att patienter har fått träffa många olika läkare i samma ärenden, vilket i vissa fall lett till skador och dödsfall.
Madeleine Liljegren lyfter fram att hyresläkarnas arbetssituation är påfrestande, vilket i sin tur leder till patientosäkerhet. Läkarna kastas in på arbetsplatser och förväntas ”vårdproducera”.
– De (hyresläkare) beskriver att de får ta emot patienter från morgon till sen kväll och det ser vi också som en risk. Man måste få utrymme att läsa på om patienter, kanske ringa en kollega och fråga om patienten, men det finns inte det utrymmet. Det finns inget utrymme när man bara ska ta emot patienter.
Användandet av hyrläkare har också ansetts bryta mot lagen, där patientens rätt till kontinuitet finns stadgad (Hälso- och sjukvårdslagen, 5 kapitlet paragraf 1).
Förlorade legitimationer
Vidare visar rapporten att de granskade anmälningarna lett till att 30 läkare mist sin legitimation, men det lyfts även ett annat problem: Utredningarna tar lång tid – omkring ett och ett halvt år har i genomsnitt förlupit innan läkaren blir av med sin legitimation och inte kan verka inom vården längre.
En tredjedel av de granskade anmälningarna har inte lett till några påföljder alls. De övriga två tredjedelarna utgörs dels av uttalad kritik mot läkaren från Ivo (Inspektionen för vård och omsorg), dels av ärenden som tagits vidare av Ivo till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Det senare har i vissa fall lett till de ovan nämnda indragna legitimationerna.
