Bråket om välfärdsmiljarderna handlar inte om huruvida kommunerna och regionerna ska få mer pengar eller inte, utan om hur stora summorna ska vara. Det visar att det i grunden finns en stor samsyn mellan riksdagspartierna, enligt Tommy Möller, professor i statsvetenskap på Stockholms universitet.
– Frågan om välfärdens finansiering liknar den om fler poliser och mer pengar till försvaret. I sak gör partierna liknande bedömningar och det finns en bred enighet. Det vore mycket lätt för dem att komma överens om de samarbetade, säger han.
Olika drivkrafter
TT: Varför blir det då en stor konflikt?
– Det är en bra fråga. Eftersom man i grunden vill göra samma sak kan det uppfattas som en budgivning där man försöker plocka enkla politiska poänger. Oppositionspartierna har olika drivkrafter, i V:s fall tar man möjligheten att visa att man minsann inte är en dörrmatta för regeringen. För M, KD och SD handlar det mer om att göra livet surt för regeringen i största allmänhet, säger Tommy Möller.
Kommer nog ske igen
Det har snart gått två månader sedan vänsterledaren Jonas Sjöstedt hotade att väcka misstroende mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) tillsammans med M och KD. Den gången slutade det med att regeringen tillsammans med C och L sköt upp den planerade omgörningen av Arbetsförmedlingen. Det är alltså inte första gången på kort tid som oppositionspartierna samverkar för att få inflytande – och inte heller sista, om man ska tro Tommy Möller.
– Vi kommer nog att få se fler exempel på det framöver. Det handlar om att påminna regeringen om att den är underordnad riksdagen, och att regeringen är i minoritet – även om man räknar in stödet från C och L via januariavtalet, säger han.
Henning Eklund/TT
Regeringen (S och MP), C och L vill ge regionerna och kommunerna fem miljarder extra i vårändringsbudgeten. Hur det ska finansieras ska partierna återkomma till.
V, M och KD vill att pengarna kommer snabbare, och planerar därför lägga fram ett förslag om en ändringsbudget. Men oppositionen är inte överens om hur mycket pengar det ska handla om – M har föreslagit tre miljarder kronor, KD 6,7 och V mellan tio och elva miljarder.
Man har dessutom olika syn på hur satsningen ska finansieras. M vill bland annat minska biståndet och KD vill göra ospecificerade omprioriteringar i statsbudgeten, medan V öppnar för att satsningen inte behöver vara finansierad. Det skulle i så fall betyda att pengarna tas från statens överskott.
Sveriges Kommuner och Regioner välkomnar de fem miljarder som regeringen aviserat, men organisationen bedömer att framför allt kommunerna behöver mer än så.