Den sex veckor långa huvudförhandling i Högsta domstolen avslutades med statens slutplädering under tisdagen. Staten, som likt Girjas hade överklagat hovrättsdomen från 2018, yrkar att det är staten i form av markägare som har rätt att bestämma över jakt och fisket, medan samebyn enbart har rätt att utöva jakt och fiske.
Girjas å sin sida yrkar att samebyn har bättre rätt än staten till jakten och fisket, och att de därmed ensamt ska äga upplåtelserätten till den – en rättighet som de anser tillkommer genom urminnes hävd. Urminnes hävd är en juridisk rätt som bygger på att man under lång tid har brukat marken.
Politiska beslut saknas
– Staten bestrider att urminnes hävd överhuvudtaget är tillämpligt. De anser att det rör sig om ett för stort område, att det måste finnas tydliga gränser för området och att det ska röra konkreta individer, inte samebyar, säger Eivind Torp, docent i juridik vid Mittuniversitetet och kommentator vid Sameradion och SVT Sápmi, som har följt förhandlingens alla dagar.
I grunden bygger målet på oklarheter i och med avsaknaden av politiska beslut beträffande småviltsjakten och fisket, säger han – och beroende på hur HD formulerar sig i domen kan det påverka för Sveriges övriga 51 samebyar.
– Det finns förhoppningar i samiska led att domen ska få betydelse också för andra samebyar, och man kan inte bortse från att HD avkunnar dom på ett sätt som gör att behovet av politiska beslut adresseras, säger Eivind Torp.
– Anser HD att samebyn har bättre rätt än staten till jakt och fiske på området så löses frågan för en enskild sameby, men det finns 51 kvar. Det kan då tyckas ormligt att man ska ha en serie domstolsprocesser.
Europadomstol
Företrädare för Girjas utesluter inte att ta målet vidare till Europadomstolen, men det tror inte Eivind Torp ska bli nödvändigt.
– Jag har förhoppningen att HD löser frågan på ett sådant sätt så att det inte behöver vara aktuellt, säger han.
Den totala notan för den tio år långa rättsprocessen uppgår till omkring 30 miljoner kronor, rapporterar Sameradion & SVT Sápmi. Kostnaderna ska betalas av den förlorande parten.
HD har inte angett något datum för när dom kan meddelas, men målet är att det ska ske före årsskiftet.
Marc Skogelin/TT
Sedan 1993 har allmänheten haft möjlighet att jaga i större delen av den svenska fjällkedjan. De statliga länsstyrelserna sköter tillstånd och återrapportering.
Den fria småviltjakten har lett till upprepade protester från samiskt håll. De har bland annat hävdat att de är bäst lämpade att avgöra var jakt kan ske utan att störa renarna.
Girjas sameby, med stöd av Svenska samernas riksförbund, stämde staten 2009. Rättegången i Gällivare tingsrätt hölls sex år senare.
Girjas yrkade på att ensamt få styra över jakten och fisket inom samebyns område ovan odlingsgränsen. Tingsrätten gav samebyn rätt i sin dom februari 2016.
Medan samiska representanter fällde glädjetårar över domen kom oroliga kommentarer från jägarhåll, som befarade att småviltjakten skulle begränsas eller bli mycket dyrare med samisk beslutanderätt.
Staten överklagade domen och hovrättsförhandlingar hölls i slutet av 2017. Hovrätten meddelade sin dom den 23 januari 2018, där de kom fram till att Girjas har större rätt än staten till jakten och fisket inom samebyns område, men att samebyn inte har rätt att utan statens samtycke upplåta jakt- och fiskerätt.
Domen uppfattades av många som otydlig och överklagades av båda parter. I september 2018 beviljades målet prövningstillstånd i Högsta domstolen. Huvudförhandlingen pågick i sex veckor och avslutades i oktober 2019, tio år efter att processen inletts i Gällivare tingsrätt.
Girjas sameby är en fjällsameby i Norrbottens län. Samebyn har sina åretruntmarker i Gällivare kommun.
Samebyn sträcker sig från inlandet mellan Gällivare och Kiruna, ut till landsgränsen mot Norge. Girjas avlånga yta har i likhet med andra samebyars uppstått av att den naturligt följer renarnas vandring.
I Sverige finns det 51 samebyar. En sameby är inte en by, utan att geografiskt område där renskötsel bedrivs.