I år har människor världen över visat bilder på utsikten från just sitt fönster.
I år har människor världen över visat bilder på utsikten från just sitt fönster. Bild: Wong Maye-E

Tack till pandemin för alla nya vänner världen över

Det här året har jag fått uppleva många vackra och fantastiska vyer från världens alla hörn.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det är vidsträckta savanner någonstans i Afrika med enstaka träd och några apor som letar mat, det är solstänk i ett knallblått stilla Medelhav eller spektakulära solnedgångar i orange och rödrosa på Hawaii. För att inte tala om de hisnande snöklädda bergen i norra USA, eller de exotiska blommorna och buskarna i vackra krukor på en uteplats i Brasilien där matbordet står dukat och väntar på hungriga lunchgäster i skuggan.

Nej, nej, tyvärr har jag inte upplevt stämningen på plats på alla dessa spännande platser. I stället har de behändigt ramlat in på mina sociala medier tack vare ett upprop i en grupp som fick stort genomslag i våras. Under mottot ”view from my window”, alltså utsikt från mitt fönster, publiceras varje dygn mängder av foton hemifrån människor runt om i världen. Förutsättningen är att man fotograferar rakt ut från fönstret, just här och nu, och publicerar sin bild i gruppen.

ANNONS

Det näst bästa valet

Allt startade som ett sätt att hålla mänsklig kontakt under de första månaderna av den karantän som snabbt infördes när coronaviruset spred sig över världen. När det nu inte gick att träffas som vanligt blev den digitala kontakten det näst bästa alternativet.

Det spelar ingen roll om man sitter i en etta under takåsarna i Rom eller bor i ett radhus på engelska västkusten, får man inte lov att gå ut frestar det på.

Att behovet av kontakt var stort blev snabbt tydligt. Gensvaret blev överväldigande, meddelade kontots administratör. Och det är verkligen inget att förvånas över. Kraven på isolering har skiljt sig mellan länder, gemensamt har dock varit längtan efter gemenskap. Det spelar ingen roll om man sitter i en etta under takåsarna i Rom eller bor i ett radhus på engelska västkusten, får man inte lov att gå ut frestar det på.

Därför har jag, och så många andra med mig, haft lyxen att bekvämt hemma i soffan få ta del av hur medmänniskor runt om i världen har det. Med mobilen i hand har också jag fått en indirekt hälsning från personer som Aura i Grekland, Tomoyuki i Japan eller och Tanya i sydafrikanska Kapstaden. Personer som jag aldrig träffat på riktigt, men som nu lämnat ett litet avtryck även i min verklighet.

Vi har ungefär samma liv

Bilderna med utsikt från fönstret åtföljs av en kort kommentar, som beskriver var och när bilden är tagen. Ibland skriver avsändaren en djupt personlig text om saknaden efter en närstående som ryckts bort av covid-19, andra gånger berättas om ett nytt litet barnbarn som gläder i de svåra tiderna. Meddelandena innehåller också nästan alltid en uppmaning till alla att fortsätta hålla sig friska och komma ihåg att tvätta händerna och hålla avstånd. Omtanken är påtaglig, och vi påminns alla än en gång om att vi må bo lite här och varstans på jorden men våra problem, tankar och vardagsliv är så lika som det bara går.

ANNONS

Det här är hälsningar som får i alla fall mig att känna samhörighet oavsett gränser och att humöret har höjts även ett så ovanligt år som detta.

ANNONS