När Sannäs kunde ha fått en stor aktiv plutoniumfabrik

På 60-talet fanns det planer på att bygga en anläggning för upparbetning av det högradioaktiva ämnet plutonium i lilla Sannäs utanför Tanum.
– Det blev inget av detta och planerna kommer förhoppningsvis inte tillbaka, säger kärnkraftsexperten Roine Ekarv och visar en skiss över de historiska planerna från AB Atomenergi.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Vi promenerar där den tänkta anläggningen skulle ha legat, om de svenska planerna på en plutoniumfabrik realiserats i slutet av 1960-talet. Den skulle ha byggts i skogen i kanten av berget snett emot den lilla campingen i centrum, ungefär där det gamla tegelbruket låg en gång i anknytning till havet.

Här längst inne i Sannäsfjorden, i ett skyddat hamnläge har det funnits verksamheter som fraktfart, fiske, sillsalteri, tegelbruk och stenhuggeri. Ännu finns det en aktiv stenindustri kvar i samhället, som annars i första hand förvandlats till ett sommarparadis med många stugor som står tomma vintertid. Här bor det idag 110 personer året om enligt kommunens befolkningsstatistik 2021.

ANNONS
Kultur i hamnen: Stenarna på bilen i Sannäs hamn är gjorda av Karl-Georg Karlsson en gång ägare till  stenhuggeriet här (som ännu lever aktivt). Inskriptionen berättar om sillfisket. Stenarna skänkte Kar-Georg till Tanums kommun sin 85-årsdag. Statyn i bakgrunden föreställer en balettdansös och är gjord av Tobis Tollgren, som ett minne efter Åke Meyer som en gång drev en liten fabrik som gjorde balettskor i en liten fabrik  i Sannäs.
Kultur i hamnen: Stenarna på bilen i Sannäs hamn är gjorda av Karl-Georg Karlsson en gång ägare till stenhuggeriet här (som ännu lever aktivt). Inskriptionen berättar om sillfisket. Stenarna skänkte Kar-Georg till Tanums kommun sin 85-årsdag. Statyn i bakgrunden föreställer en balettdansös och är gjord av Tobis Tollgren, som ett minne efter Åke Meyer som en gång drev en liten fabrik som gjorde balettskor i en liten fabrik i Sannäs. Bild: Lasse Edwartz

En av dessa är kärnkraftsexperten Roine Ekarv, som leder vår promenad. Vårt besök sker en otypisk höstdag i mitten av november 2022. Det är fuktigt och varmt i duggregnet som blåser mot oss. Marken är slaskig. Under några granar lyser det, märkligt nog så här sent på året, av fina, färska kantareller.

Med en upparbetningsanläggning hade det kanske funnits några tusen människor här idag

Men här kunde det ha sett ut på ett helt annat sätt, om planerna från 1960-talet genomförts av myndigheterna.

– Med en upparbetningsanläggning hade det kanske funnits några tusen människor här idag, säger Roine Ekarv, 80, som under 25 år var en av IAEA:s (International Atomic Energy Agency) kärnkraftsinspektörer och bodde med familjen mitt i Wien och hade världen som arbetsfält.

För att resa runt som kärnkraftsinspektör och bli insläppt krävs diplomatpass, så kallade FN-pass,  något som Roine Ekarv har gott om sparade.
För att resa runt som kärnkraftsinspektör och bli insläppt krävs diplomatpass, så kallade FN-pass, något som Roine Ekarv har gott om sparade. Bild: Lasse Edwartz

IAEA är Förenta Nationernas atomenergiorgan. En av IAEA:s huvuduppgifter är att övervaka att stater inte utvecklar kärnvapen. Övervakningen är möjlig genom de kontrollavtal som slutits med cirka 180 stater.

Roine Ekarv kan berätta om inspektioner av kärnkraftsanläggningar i Taiwan, Japan, Sydkorea, Australien, Malaysia, Zaire, Indien, Pakistan, Sydafrika eller i stort sett från vilket land som helst i världen som är medlem i IAEA.

– Min pappa  och min farfar var starka motståndare till planerna på en plutoniumfabrik i Sannäs, minns Eva Lantz som själv bor kvar på uppväxtorten.
– Min pappa och min farfar var starka motståndare till planerna på en plutoniumfabrik i Sannäs, minns Eva Lantz som själv bor kvar på uppväxtorten. Bild: Lasse Edwartz

Kontrollorganisationen har två huvuduppgifter: Det första är att kontrollera, så att kärnämnen som är avsedda för fredligt bruk inte används för militära ändamål.

ANNONS

– Det andra är att ge råd och teknisk hjälp inom kärnenergiområdet och verka för att kärnenergin används endast för fredliga ändamål. Och det är här historien om det lilla samhället Sannäs kommer in i bilden, berättar Roine Ekarv som bosatt sig vid golfbanan emellan Fjällbacka och Sannäs, för att njuta pensionärslivet.

Skulle producera plutonium

Plötsligt kommer vi fram till resterna av en anläggning, som en gång varit ett tegelbruk.

– Ungefär här hade man tänkt att bygga en fabrik, som skulle producera plutonium från det då tänkta kärnkraftverket i Marviken till atombomber, berättar Roine och pekar på berget vid resterna av tegelbruket och håller upp kartan han har tagit med.

– Här köpte AB Atomenergi en industritomt. Det skulle också bli en djuphamn här dit utbränt bränsle från Marviken-reaktorn, ett kärnkraftverk på Vikbolandet öster om Norrköping som nästan stod färdigt 1968, skulle skeppas för att upparbetas. Det upparbetade bränslet skulle sedan användas till svenska atombomber, berättar Roine Ekarv.

Den svenska linjen var på den tiden, att Marviken skulle kunna producera både el och plutonium till svenska kärnvapen. Men av detta blev det emellertid inget. Reaktorn stängdes 1970 utan att ha laddats med bränsle.

Sannäs båhamn
Sannäs båhamn Bild: Lasse Edwartz

En som minns diskussionerna om en anläggning för upparbetning av plutonium i Sannäs är Eva Lantz som vuxit upp i samhället och fortfarande bor kvar.

ANNONS

– Jag var tonåring då, men minns de här diskussionerna som jag kanske inte riktigt förstod på den tiden. Men jag minns protesterna som planerna på fabriken ledde till här i byn, säger Eva Lantz.

Omdebatterad fråga

Vi möter henne en bit i från hamnen där hon bor och pekar åt oss på berget där det då var aktuellt att spränga in en plutoniumfabrik.

– Farfar Filip Lantz och pappa Alf var starka motståndare till fabriken.

Enligt Lantmäteriet ägs nu fastigheten, som en gång köptes av AB Atomenergi för eventuell exploatering till en fabrik av utbränt kärnbränsle, av lantbrukare som driver en 174 hektar stor egendom.

Hur framtiden ser ut gällande kärnkraft i Sverige är det ingen som vet. Roine Ekarv har inte släppt tanken på att en upparbetningsanläggning skulle kunna byggas där igen.

– Berget här i Sannäs ansågs en gång i tiden lämpligt för kemisk upparbetning av utbränt kärnbränsle, för att få fram plutonium. Graniten ansågs då bra för det ändamålet. Jag hoppas inte de planerna tas upp igen.

Idag bor något undratal själva året runt i vackra Sannäs. De flesta husen avvänds som sommarstugor. Men hade plutoniumfabriken hade kanske något tusen människor tillkommit, bedömer Roine Ekarv.
Idag bor något undratal själva året runt i vackra Sannäs. De flesta husen avvänds som sommarstugor. Men hade plutoniumfabriken hade kanske något tusen människor tillkommit, bedömer Roine Ekarv. Bild: Lasse Edwartz

Sina tankar har han skrivit ner och skickat till kommunstyrelsen i Tanums kommun. I ett medborgarförslag föreslår han, att kommunen markerar, att man ”är emot etablering av en atomanläggning för kemisk upparbetning av utbränt kärnbränsle”.

ANNONS

Hans Schub (M), politiker i ledningen av Tanums kommun, säger att han minns Roine Ekarvs utläggning mycket väl, som han höll i kommunfullmäktige i Tanumshede.

– Han vill att kommunen ska garantera att de inte plötsligt kan bli en upparbetning av kärnbränsle här i kommunen. Men så vitt jag vet är detta inte aktuellt i nuläget. Ingen har frågat.

Upparbetning av utbränt kärnbränsle

Det går att upparbeta utbränt kärnbränsle. Syftet är att separera ut och rena plutonium och uran från övriga klyvningsprodukter. Det återvunna plutoniet kan återanvändas som bränsle. Dagens kärnkraft använder endast 3% av bränslets energi. 4:e generationens reaktorer kan använda 60%.

IAEA

1953 föreslog USA:s president Dwight D Eisenhower i FN:s generalförsamling att ett särskilt organ för atomenergi skulle bildas. Året därpå gav generalförsamlingen sitt stöd i en resolution, vilket ledde till att FN anordnade en atomenergikonferens i Genève den 8 till 20 augusti 1955, samt tillsatte en grupp för utformandet av organets syften. År 1956 beslutades det enhälligt att anta de föreslagna stadgarna. Stadgan trädde i kraft 29 juli 1957 och IAEA höll sin första generalkonferens den 1 till 23 oktober 1957

Huvudkontor: Wien, Österrike

Grundades: 29 juli 1957

ANNONS