Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jon Larsson tackar för applåderna.

Späckad pridefestival i lilla Hamburgsund

För första gången i historien arrangeras en pridefestival i lilla Hamburgsund. Men bara för att orten är liten, behöver inte festivalen vara det.

Två dagar, fem scener, dussintals programpunkter. Lilla Hamburgsund, med knappt tusen invånare, har fått sin första pridefestival.

Och det hade inte skett utan eldsjälen Jon Larsson.

– Jag tror inte det här samhället nödvändigtvis är mer HBTQ-fientligt än andra, särskilt inte med tanke den respons som varit. Men nu råkar jag bo här, och jag tycker det är kul när det händer saker, svarar han på frågan om varför Hamburgsund behöver en pridefestival.

Men nu handlar det förstås inte bara om det.

– Jag är hetero, och har alltid haft det väldigt lätt, säger Jon Larsson. Men jag har lärt känna en del HBTQ-personer, och jag har hört både ett och annat om hur de kan ha det.

Några aktuella exempel får vi från scenen vid Hjalmars kaj, under det öppningstal som Krister Kronlid, ordförande för RFSL Fyrbodal och tidigare socialdemokratisk kommunpolitiker, håller där.

– En vän till mig, Mattias, misshandlades mycket svårt när han klev av bussen i Stenungsund. Bara för att han bar en regnbågsfärgad keps, säger Krister Kronlid.

Andra exempel som Krister Kronlid tar upp är de repressiva lagarna mot HBTQ-personer i Ryssland och massakern på en gayklubb i Orlando den 12 juni.

– I vissa hänseenden är världen på väg i fel riktning.

Men att en pridefestival äger rum i Hamburgsund är därför oerhört viktigt, menar han.

– I dag skriver vi historia, tack för att ni gör det här, avslutar Krister Kronlid.

Glada över att arrangemanget äger rum är även Kerstin och Torbjörn Sandman, delårsboende i Hamburgsund.

– Jag tycker det är bra att pride kommer till mindre samhällen, säger Kerstin Sandman.

I Stockholm, där de bor under vinterhalvåret, är den stora prideparaden som går genom centrala staden ett stående inslag varje sommar, och inte längre något märkvärdigt.

Att festivalen kommer till små orter tror hon därför är betydelsefullt för att sprida toleransen mot andra människor, menar Kerstin Sandman.

– Och så tycker jag att Jon är så härlig, han behövs här.