Paus i det gröna. Vid Skansplan finns det en perennrabatt med bland annat studentnejlika och kransveronika. För en gångs skull har Agnetha Johansson slagit sig ner en stund för att njuta av prakten.
Paus i det gröna. Vid Skansplan finns det en perennrabatt med bland annat studentnejlika och kransveronika. För en gångs skull har Agnetha Johansson slagit sig ner en stund för att njuta av prakten.

Agnetha klarade Ottos inspektion – nu slutar hon efter 44 år

Hon var 20 år och sökte jobbet klädd i vita stövlar, kortkort och bisampäls. Det var 1970 och hon fick jobbet som parkförman i Uddevalla. Nu slutar parkchefen Agnetha Johansson efter drygt 44 år i kommunens tjänst.

ANNONS
|

–Alla tjänstemän som anställdes skulle godkännas av dåvarande kommunalrådet Otto Hermansson. Jag fick gå till honom i Rådhuset och bli inspekterad, minns Agnetha Johansson.

Hon hade också sökt jobb i Jönköpings kommun, men blev uppringd av en man som sa till henne att ta tillbaka ansökan, eftersom "vi vill inte ha några jävla fruntimmer här".

Den tidens inställning är gudskelov borta, konstaterar hon. Då var det så annorlunda med en tjej som arbetsledare att Bohusläningen gjorde ett reportage om Uddevallas första kvinnliga parkförman.

–På den tiden var det nästan bara gubbar i parkförvaltningen. Jag minns bara Hulda som jobbade i växthusen på Gustafsberg. En gång fick hon order om att städa personalrummet vid Bratterödsförrådet, men vägrade när hon fick se alla ekivoka bilder som gubbarna satt upp på väggarna. Då plockades de ner, men bara den dagen hon skulle städa.

ANNONS

Som ung tjej fick Agnetha Johansson lära sig att hantera "gubbarna". I början sågs hon nog som en liten snärta, tror hon. Men med rakt språk och lite skinn på näsan gick det bra.

– Då var det svårare med Uddevalladialekten. De sa Björnema'a istället för Björnemaden och "där borta i dalpa" och jag begrep inte vad de menade, skrattar hon.

Det hörs inte längre att hon är född i Helsingborg och har vuxit upp runt om i Västergötland, Småland och Göteborg. Snarare låter det som om hon pratar riksvenska med lite Uddevalla-stuk.

Intresset för trädgårdar fick hon via pappa som var trädgårdsmästare. Efter utbildning på Alnarp jobbade hon ett tag för dåvarande Skanska i Göteborg och var bland annat med och byggde upp förorten Hjällbo med berberis, vresrosor och betongplattor, den tidens mode i offentlig trädgårdsmiljö.

–Jag tycker i och för sig att den röda berberisbusken är väldigt vacker, men den passar ju inte överallt med alla sina taggar, framför allt inte runt lekplatser. Vi har nyss tagit bort berberisen runt den lilla lekplatsen på Brattplanen, men det finns några kvar ännu i Hasselbacken.

När hon började som parkförman i Uddevalla 1970 ingick Emaus lantgård och egna växthus på Gustafsberg förutom alla planteringar, buskage och grönområden. Efter kommunsammanslagningen 1971 när Ljungskile, Skredsvik och Lane Ryr införlivades med Uddevalla kommun blev det ännu mera att göra.

ANNONS

–Det byggdes och byggdes under 70-talet, både hus och den nya genomfartsleden. Det blev buskar och grönytor överallt. Som mest hade parkförvaltningen 17 tjänstemän, 100 ordinarie anställda och dessutom säsongsanställda, berättar Agnetha Johansson.

I mitten på 80-talet började svångremmen dras åt. Organisationen gjordes om. Gatukontor och parkförvaltning slogs samman och antalet tjänstemän minskades kraftigt. Emaus blev självstyrande och 1991 såldes växthusen på Gustafsberg.

Sen har det följt flera omorganisationer. Antalet anställda har minskat efterhand och bokföring och fakturahantering har datoriserats. I mitten på 1990-talet blev Agnetha Johansson ensam ansvarig för parkförvaltningen och idag ingår parkdelen i tekniska kontoret.

Neddragningarna märktes också i stan, som att buskage byttes ut mot mer lättskötta gräsmattor eller fick bli naturmark och antalet lekplatser minskades. Idag är parkdelens budget lika stor som den var 1983, påpekar hon. Då gäller det att kunna vända på pengarna.

–De upphöjda blomsterrundlarna på broarna är ett sånt exempel. De är gjorda av ena halvan av stora bojar och som vi fixat till. På våren sätter vi penséer och vårlökar och byter sedan ut dem mot sommarblommor som hängpetunia och hängpelargon. Det vet jag att Uddevallaborna uppskattar, säger Agnetha Johansson.

Just att få komponera blomsterrabatterna i parkerna är det som hon tycker är allra roligast. Först att under vintern gå och fundera på hur rabatterna ska utformas, vilka sorter det ska vara, vilka färger hon ska använda och hur de ska kombineras. Sedan är det dags att beställa frö och plantor.

ANNONS

–Men egentligen vet jag aldrig hur det blir förrän plantorna är levererade och står på gården. Man får vara beredd göra om utifrån vad man får.

Ett av de senaste projekten är att röja i buskagen runt simhallen och ersätta dem med blommor.

Hon är också nöjd med förnyelsen av lekplatserna runt om i stan. Kritiken mot att hon köpt in lekredskap med spelfiguren Angry Bird till lekplatsen på Fasseröd tar hon inte så hårt.

–Jag såg dem bara som roliga lekredskap och de var heller inte sponsrade av spelföretaget. Och både barn och föräldrar säger att de gillar lekplatsen.

Att den runda planteringen på Thordéns plats vid busstationen på Kampenhof kallas för Signes kulle är en annan historia som har att göra med Agnetha Johansson.

Det började med att chauffören Lennart Gillerstedt åkte runt och samlade in parkbänkarna för vintern. När han kom till Margretegärdeparken satt en gammal man på en av bänkarna och tyckte att de gott kunde få stå kvar över vintern.

Lennart Gillerstedt förklarade att chefen hade bestämt att sofforna skulle tas in och skojade om att chefen hette Signe. Någon vecka senare skrev den gamle mannen en kritisk insändare i Bohusläningen och avslutade den med "Herre signe du och råde".

ANNONS

När det sedan skulle bestämmas vad den runda planteringen skulle heta föreslog Gillerstedt att den skulle kallas "Signes kulle". Så fick det bli.

Ett resultat av Agnetha Johanssons vinterfunderingar kring blomsterplanteringarna kan Uddevallaborna se på den lilla sluttningen bakom scenen i Margretegärdeparken. Där finns ett hjärta av fuchior.

– Min sista blomsterhälsning till Uddevallaborna, säger Agnetha Johansson.

Ålder: Fyller 65 i augusti

Yrke: Parkchef

Bor: På Öster i Uddevalla och i sommarstugan i Binäs, Frändefors

Familj: Gubbe, två barn och två barnbarn

Född: I Helsingborg

Husdjur: Taxen Zara och katten Iza

Kör: Volvo C30

Trivs bäst: Anpassar mig dit jag kommer, men tycker att det är mysigt att vara hemma

Bästa trädgårdsverktyget: Planteringsspaden

Levnadsregel att sätta på kylskåpet: Lev nu. Du vet inte hur det blir i morgon

Ska göra som pensionär: Gå ut med taxen, umgås med barnbarnen, använda filmkameran

ANNONS