Annelie valde ett riktigt hästjobb

När Annelie Dahlberg hade bestämt sig för att bli hovslagare fick hon höra att hon inte skulle klarar det. Nu har hon bevisat att tvivlarna hade fel och driver sedan flera år egen firma i en bransch där kvinnor är på frammarsch.

ANNONS
|

– Man behöver ha skinn på näsan och det har jag skaffat mig, säger Annelie Dahlberg. Det är fem år sedan hon gick färdigt utbildningen till hovslagare, först på Travskolan Wången i Jämtland och sedan Biologiska yrkeshögskolan i Skara. Sedan dess har hon varit verksam som hovslagare i det egna företaget. Ursprungligen ville hon bli veterinär, men på grund av den långa studietiden som krävs för det och svårigheten att komma in på utbildningen tittade hon på andra alternativ.

– Jag ville hålla på med hästar och jag pratade med en hovslagare som förklarade att man kan påverka mycket genom att arbeta med hovarna.

ANNONS

Innan hon påbörjade sin hovslagarutbildning hade hon inte sysslat med något liknande tidigare, det närmsta hon kommit var att kratsa hovar. – När jag började var det ingen som trodde jag skulle klara av det, de sa ”det kommer du inte att orka”. Men då får man bevisa motsatsen.

När tidningen träffar henne befinner hon sig på en gård utanför Uddevalla där islandshästen Skelmir ska få en helskoning. Islandshästar – som Annelie Dahlberg själv har två stycken av – är något av en favorit. Med en hov i taget fastklämd mellan benen bearbetar hon hästens hovar med hovkniv, rasp och tång. På gården utanför stallet står hennes firmabil – en rullande verkstad. I skåpbilens lastutrymme finns svets, bandslipmaskin, ässja och städ. – Ja, det är ett tungt jobb, konstaterar hon.

Historiskt sett har hovslagaryrket varit ett övervägande manligt gebit, och fortfarande är de manliga hovslagarna i majoritet. Men de kvinnliga hovslagarna – även om de har funnits långt tidigare – har kommit starkt de senaste åren.

– Absolut! Visst är det fler tjejer som söker i dag. Det har ökat successivt från att ha varit ett väldigt mansdominerat yrke så är det i dag en ganska jämn fördelning, säger Anders Malmberg, ansvarig för grundutbildningen till hovslagare på Flyinge. I början av 90-talet fanns bara en skola som utbildade hovslagare, då fick man kvotera in tjejer. Nu finns det en handfull skolor som erbjuder den utbildningen och i vissa kullar går det flest tjejer.

ANNONS

– Förr var det män som höll på med hästar, militärer och lantbrukare. Men de senaste 40 åren har det svängt, nu är det tjejer som håller på med ridning och de hittar vägar för att hålla på med sin hobby, är Anders Malmbergs teori om varför de kvinnliga hovslagarna har vuxit i antal.

Även på Hovslagareföreningen – en av medlemsorganisationerna för hovslagare i Sverige – har man sett en förskjutning. Av föreningens drygt 450 medlemmar är knappt 40 procent kvinnor, en andel som ser ut att öka.

– Om man tittar för 10–12 år sedan så var det en dominans på manliga studenter, men i dagsläget är det övervägande kvinnliga studenter, säger föreningens ordförande Hans Wincent.

Däremot är kvinnliga hovslagare ingen ny företeelse och han berättar att han själv gick lärling hos en kvinna. – I Sverige är det accepterat och man är van att det kommer både manliga och kvinnliga hovslagare. Vi har kvinnliga medlemmar som varit aktiva sedan 70-talet, så vi har många som har hållit på länge också.

Åter till Annelie Dahlberg, som har mjukat upp de nya hästskorna i ässjan och hamrat till dem på städet för att de ska passa Skelmirs hovar. Hon fäster skorna med kopparsömmar som spikas på plats. – Det bästa med jobbet är att hjälpa hästar så att de kan gå och prestera, och att träffa olika hästar och kunder.

ANNONS

Många av hennes kunder är stamkunder som hon återkommer till regelbundet. Hon anlitas också av Skansens gård och Uddevalla ridklubb. Fyra till fem hästar om dagen behöver hon sko för att verksamheten ska gå bra. Några problem att hitta jobb har hon inte haft, när hon väl kommit igång med sin verksamhet spred sig ryktet snabbt. I början jobbade hon mycket kvällar och helger, men numera försöker hon jobba så mycket vardagar som möjligt.

Att bli egenföretagare var en självklarhet från början, den stora majoriteten hovslagare är verksamma i egna firmor. Det mesta sköter Annelie Dahlberg själv, men hon har en revisor. Andra hovslagare i området ser hon som kollegor snarare än konkurrenter. – När jag började var jag ensam. Nu är vi fem tjejer från Uddevalla, Stenungsund och Munkedal som har träffats och brukar prata med varandra på telefon. Det underlättar och man kan täcka upp för varandra om man är sjuk eller har semester.

I senaste numret av Bohusläningens näringslivsbilaga tittar vi närmare på kvinnors företagande, och Annelie Dahlberg är bara en av de företagare som porträtteras. Andra är till exempel Emma Wetzö, Ica-handlare på Smögen, ellerEmelie Kastberg och Linnea Jensen som driver reklambyrå.Här kan du läsa hela näringslivsbilagan.

ANNONS
ANNONS