Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Bara det mest akuta prioriterades

Magnus Jacobsson (KD), som 2008 var tekniska nämndens ordförande, minns inte rekommendationen att redan då spärra av kajer vid Bohusläns museum. – Får vi en rapport om rasrisk så vill ingen politiker ta risken att någon dras ner.

Ändå står det så: "Som försiktighetsåtgärd rekommenderas att ett område från kajlinjen och 5 m in mot land tills vidare spärras av för fordonstrafik, fartygstrafik och fotgängare". Någon förklaring till att kommunen inte följde det har han inte. I stället tar han upp att han var med och stängde av södra infarten till Uddevalla för tung trafik när Strandpromenaden byggdes, just för att vägen inte skulle rasa.

LÄS MER: Kände till hotet från kajerna - gjorde inget

– Det är klart att vi har vetat om att det varit dåligt med kajerna. Men vi har också vetat att det kostar. Alla vet att det här är dyrt. Då har man försökt att ha olika strategier.

En tankegång, åtminstone inom alliansen, var att kajerna får renoveras i takt med att olika byggprojekt vid vattnet förverkligas. Då kan kostnaderna bakas in i större investeringar. En annan idé har varit att ta upp en diskussion om samarbete med till exempel banker och försäkringsbolag som gynnas av bättre kajer och översvämningsskydd då riskerna för fastighetsskador minskar.

– Fördelen med att ta det successivt är att man inte får någon stor ekonomisk smäll vid ett tillfälle och nackdelen är att det tar tid. Risken ökar att det blir akuta problem som måste lösas, säger han.

Inte heller kommunalrådet Ingemar Samuelsson (S), som också har en lång bakgrund inom tekniska nämnden och som har suttit i kommunstyrelsen sedan 1989, minns att det skulle ha varit så allvarligt 2008.

– Då satt jag inte längre i tekniska nämnden och kan inte bedöma vad som låg till grund för det. Men vi hade nyss vidtagit stora åtgärder i det arbete som gjordes på södra sidan av Bäveån. Man hade undersökt hela området från länsmuseet in mot Västerbron och ut mot badhuskajen. Men jag kan inte minnas att det stod just så i den rapporten.

Sedan kom kajerna upp som förslag på investeringar men prioriterades inte. Hur kom det sig?

– Redan då höll man på att titta på det här med översvämningsproblematiken och då fanns ju tanken att, låt oss titta på det först och ta saker i ett sammanhang. Vi visste att det skulle behöva tas ett större grepp.

Men Hasselbacken och kajmurarna längre in i Bäveån åtgärdades ändå första delen av 2010-talet. Varför gick det före?

– Det var akut skredrisk som initierade de åtgärderna. När det handlar om människors säkerhet måste vi agera. Vi prioriterar de investeringar som är mest akuta, säger Ingemar Samuelsson.

När det gäller övriga kajer återkommer han till att en övergripande utredning om översvämningsskydd var på gång.

– Då ville vi inte gå in med sådana åtgärder innan helheten var klar. Det är också så att kunskapen om geoteknik förändras och marken rör på sig så då gäller inte längre samma förutsättningar. Det är inte säkert att vi hade sluppit göra avspärrningarna nu även om vi hade gjort något med kajerna redan 2008, säger han.

Gunilla Magnusson (MP), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden sedan 2015, med kommunstyrelseuppdrag periodvis från 2003, är av samma uppfattning. Hon lyfter också fram att det som gjordes akut var positivt för centrums utveckling:

– Nu har man säkrat Hasselbackstrappan och upp mot kyrkan och gjort en hel del för att förstärka området.

Orsaken till att det tog lång tid den gången var att det krävdes en vattendom, vilket kan vara en utdragen process. Historien upprepar sig, för kommunen befinner sig i samma vänteläge nu med de avspärrade kajerna.

Är det inte bättre att förebygga akutåtgärder innan det går så långt?

– Det kan bli dyrare än väntat när man måste göra saker akut men det som ändå känns bra i den här situationen, när vi är klara med en strategi för översvämningsskydd, är att vi kan gå in och åtgärda kajerna i ett läge när vi verkligen vet vad vi vill. Det är viktigt att göra ett riktigt grundarbete, säger Ingemar Samuelsson.

– Om vi skulle ha gått in och åtgärdat en kaj för kanske tio miljoner kronor och så kanske man ändå hade varit tvungen att riva senare för att det inte funkar i helheten. Därför tror jag mycket på att man måste ha de långsiktiga visionerna klara först, säger Gunilla Magnusson.

Att lösningen med invallning och höjda kajer som har presenterats kommer att bli bra, tvivlar de inte på. Även om det kommer att kosta hundratals miljoner kronor innan allt är klart.

– Det är som ett skolbygge. Inte som i Kiruna där man måste flytta en hel stad. Samtidigt ger det möjlighet att utveckla centrum så att det blir fungerande och attraktivt inom ett överskådligt perspektiv, säger Ingemar Samuelsson.