Strax utanför Munkedal står elva stycken bikupor på rad i ute i skogen. Här bor det flera hundra tusen bin, nästan 70 000 bin i varje kupa. Magnus Samuelsson drar den vita näthuvan över ansiktet, stänger igen dragkedjan och knäpper kardborrebanden längs med halsen.
– Hade världen varit i samma organisation som ett bisamhälle, vad enkelt allt hade varit, säger han och går bort mot skogsbrynet.
Magnus Samuelsson har skött om och odlat bin i 25 år. Han är kursledare och vice ordförande i Uddevallanejdens Biodlarförening. Idag skall han göra en avläggare som skall bli en nytt samhälle. Elva kupor står uppradade här ute i skogen, de andra fem har Magnus hemma i trädgården.
– Varje kupa har sin lukt, flyger ett bi fel, då blir det anfallet direkt, säger Magnus.
Magnus pekar på en av kuporna på slänten. Fyra ljusgröna trälådor står på varandra vilandes på två smala träplankor. Det surrar. Hela tiden flyger bin in och ut genom öppningen. Magnus berättar att i varje samhälle finns det spanarbin, husbin, dragbin, städbin, vaktbin och många fler därtill, men alla bin vet precis vad de ska göra.
– Det blir aldrig något tjafs. Samhället behöver pollen, nektar och vatten och alla bin vet sin uppgift. Kommer det ett bi och levererar nektar, då vet hus-bit att det ska upp till övervåningen för att bli honung. De är hur smarta som helst, säger Magnus.
Inte helt lätt
Trots att bina sköter sig själva är det inte helt lätt att vara biodlare. Enligt Magnus får man räkna med mycket jobb och en hel del misslyckanden.
– Det är mycket att hålla koll på. Det är biodlarens uppgift att sköta bina och att se till så de klarar sig undan sjukdomar men man gör fel, det gör man. Många gånger om.
För den som vill börja odla bin rekommenderar Magnus att börja med att gå en kurs, därefter att skaffa sig ett, men allra helst två första samhällen.
– För att lyckas behöver du kunskap, tid och sån här låda, säger Magnus och nickar mot det översta samhället i kupan.
– Det är bäst att börja med två, utifall att något händer och du behöver kunna flytta samhället, för att börja om, fortsätter han.
Magnus tar upp en liten plåtkanna ur en av lådorna han har haft med sig.
– En sån här rökpust är bra att ha också, säger han och klämmer försiktigt på en bälj som förser kannan med luft. Ur pipen kommer varm rök. Magnus berättar att röken får bina att börja suga i sig honung, för att förbereda sig på att behöva flyga iväg.
–Bina tror att skogen brinner och behöver fly. Då tar de med sig av honungen de har, och ett mätt bi är ett snällt bi, säger Magnus.
Livsviktiga för djur och växter
Både Uddevalla Biodlare och Svenska Biodlingsföreningen arrangerar kurser för att få igång fler biodlingar.
– Vi behöver bli fler biodlare. Bina är livsviktiga för den biologiska mångfalden, utan dem kommer både växter och djur att dö ut, säger Magnus Samuelsson.
Enligt Naturskyddsföreningen är det klimatförändringar, gifter och brist på variation i jordbruksredskapet som ställer till det för bina. Värst är det för vildbina. En tredjedel av Sveriges 270 biarter hotas att försvinna, vilket kan ha allvarliga konsekvenser på den biologiska mångfalden.
Magnus Samuelsson lyfter på locket till en av lådorna och lyfter upp en av de många ramarna med bin.
– Här ser man honungen, säger Magnus och pekar på hur det glänser mellan de små hålen. I vanliga fall kan jag ofta skatta honungen en gång nu i mitten av sommaren, och en gång till senare i framåt hösten, men i år är det inte mycket att hämta, säger Magnus.
Det är bristen på pollen och nektar som gör att bina inte frodas på samma sätt som tidigare år. Magnus berättar att det finns blommor men den hårda kylan har lett till att de inte ger ifrån sig pollen.
– Vädret har gjort att det blir svårt för bina i år. Bina behöver mer pollen, nektar och variation i växtligheten, säger Magnus Samuelsson som hoppas att fler ska intressera sig för biodling.
– Bina är avgörande för den biologiska mångfalden, och dessutom allt är det väldigt roligt att odla bin, säger Magnus Samuelsson.
