Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/5

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Bohuslän var landets sillcentrum

Det hårda arbetet ombord på 80 sillfiskefartyg med totalt 700 man ombord, lyfte ekonomin i Bohusläns 30 små fiskelägen och småsamhällen. Sillen var också grunden till beredningsindustrin, som försörjt kustbefolkning i över 100 år.

Efter sjöfolkets hårda månader på havet varje sommar utanför Siglufjördur på Island, kunde Bohusläns beredningsindustri rulla igång varje höst. Sillskutorna kom hem med kanske 1000 tunnor sill var och blev som en ekonomisk motor i lokalsamhället.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Men hur många vet i dag, att den största och viktigaste skuthamnen, alltså den med flest sillfiskebåtar och mest rörelse, var det i dag tynande samhället Edshultshall på Orust?

Där fanns på sin tid 13 skutor med åtta man i besättning på varje, som seglade efter islandssill mellan juli och september varje år.

Nu ställs denna spännande och fascinerande närtidshistoria ut på Bohusläns Museum, där museets utställnings- och programantikvarie, Sofie Henryson, organiserat visningen för att göra den publik.

– Det började egentligen med, att Stig Selander från Edshultshall berättade, att han hade stor fin modell av skutan LL 491 Rudolf, som en gång gjorde tjänst i fisket efter islandssill norr om Island. Fartyget hade åtta mans besättning under Rudolf och/eller Oskar Gustavssons befäl, berättar hon.

Selander är kassör i Bohusläns islandsfiskares förening och som sådan kunnig på området.

– För att visa skutmodellen ville vi ha lite mer fakta runt det här fisket och visa betydelsen och helheten. Det är vad vi gör nu.

Som exklusiva gäster vid invigningen på fredagen, fanns skutskepparna Tore Gustafsson (som seglat med skutan Rudolf) och Arne Stenson (skutorna Westa, Töllan och Hallö) på plats och kunde berätta anekdoter från verkligheten under sillfisket. Båda veteranerna har tillbringat decennier ombord.

Sillfisket runt Island inleddes på allvar under 1920-talet och stod på fram till 1962, berättar de. I slutet av 1960-talet kollapsade sillbeståndet av utfiskning. Nästan alla (svenskar, norrmän, danskar, engelsmän) ägnade sig åt drivgarnsfiske under sillperioden runt Island. I dag är den sortens fiske förbjudet, beroende på de stora bifångster metoden medför.

Under sen höst, vinter och vår fungerade de flesta skutorna som fraktfartyg som flyttade gods utmed kusten. De gjorde ungefär samma jobb och nytta som dagens lastbilar gör på motorvägen.

I Uddevalla fanns de flesta jobben kopplade till islandsfisket vid Uddevalla tunnfabrik, som börjat producera silltunnor redan 1882 och utvecklades i takt med fisket.

I Lysekil var sillen orsak till utbyggnad av konservindustrin och alla jobb det medförde. Museets utställning är rena historielektionen för intresserade.

Fakta: Drivgarnsfiske

Ett antal garn knyts samman till en länk med flöten och sänken. Varje fiskefartyg kan ha flera länkar med garn. Vid sillfisket utanför Island kunde man ha 50 – 60 garn i en länk berätta fiskaren Tore Gustafsson som med skutan Rudolf låg runt Island när de begav sig.

Här fanns sillskutor:

Edshultshall, Gullholmen, Mollösund, Grundsund, Tjörn, Öckerö, Malmön, Gravarne och Rossö.