Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ebbe Schön, född och uppväxt i Brastad, är folklivsforskare och förklarar människans behov av spöken och vålnader. Bild: PeO Nilsson

Därför tror vi på saker som inte finns

Flera Uddevallabor säger sig ha råkat ut för både vålnader och oförklarliga händelser i kommunen. Berättelserna har skrivits ner och därefter givits ut i en bok. Enligt folklivsforskaren Ebbe Schön finns det flera anledningar till varför vi tror på sådant som inte finns.
– Det ligger djupt rotat i människan, han.

Många människor älskar att få kalla kårar ringlande ned längst med ryggraden och speciellt i tiderna kring Halloween och Allhelgonaafton.

Arno de Claux arbetar som vaktmästare hos ABF Fyrbodal och är medskribent till boken "Stadens fördolda agenda". Här beskrivs vandringssägner om vålnader i Uddevalla och – enligt honom själv – händelser som hittills inte kunnat få en begriplig förklaring.

"Läsaren får själv göra sig en uppfattning"

– Boken är ingen vetenskaplig forskning utan består av insamlade berättelser. Läsaren får själv göra sig en uppfattning om innehållet och vad det är för något, säger han och fortsätter:

– När det kommer till Gula villan på Emaus exempelvis så har jag intervjuat människor som varit verksamma i lokalerna i modern tid och där de berättar om mindre objekt som flugit genom rum, dörrar som öppnas och stängs, säger han.

Arno de Claux är medskribent till boken "Stadens fördolda agenda". Bild: Karl Heydar

Tror du själv på spöken?

– Jag tror på energier, säger han.

Han berättar också att till skillnad från den ofta omtalade spöktimmen, det vill säga midnattsslaget, så är det snarare klockan 23 som de flesta märkligheter inträffar. Något han säger sig ha upptäckt genom flera intervjuer.

Kan det inte vara inbillning, att man förväntar sig att något ska hända runt just den tiden?

– Jag tror snarare att det handlar om hur mottaglig man är. Vissa registrerar olika saker som händer, som konstiga ljud i trappen eller en dörr som smäller igen, men i bruset av tv-apparater och mobiltelefoner så glöms det av lika fort, säger han.

Spökryttare på nyårsafton

Ett annat av husen som nämns i boken, som också påstås vara hemsökt, är Gullmarsbergs säteri i Skredsvik. Där bor i dag Gunilla Falk Bengtsson, snart 80 år gammal. Enligt boken kommer tre spökryttare dit varje nyårsafton, varav en ska vara den tidigare markägaren Rutger von Ascheberg.

– Det finns många varianter av den där historien men det är faktiskt så att han besöker ägorna både nyår och midsommar, skrattar hon.

Enligt familjetradition flyttas därför matsalsbordet undan för att ge von Ascheberg fri passage genom entrén, ut genom altanen och ner i Gullmarn.

Har du sett honom själv?

– Det har jag inte men jag har känt kalla drag genom huset, skrattar hon.

"Det ger en trygghet i tillvaron"

Ebbe Schön är folklivsforskare och har ett speciellt förhållande till spöken. Han är nämligen själv uppväxt på en gård i Brastad som sades vara hemsökt när han var liten. Enligt honom finns det flera förklaringar till människans behov av spöken och vålnader.

LÄS MER: "Spöket gick med lite stadiga steg"

– Döden blir för abrupt än vad vi kan vara tillfreds med. Så paradoxalt nog skapar det en trygghet i tillvaron trots det hemska kring spöken och vålnader, säger han.

Han berättar att det finns flera aspekter till människans behov av tro på det övernaturliga.

– Dels har vi kyrkans påverkan med ett liv efter döden och det blir en naturlig fråga som följer människan genom livet. Vi vill gärna tro att någon vakar över oss eller en värld som med varelser som bryr sig om vad man gör, det skapar reda i tillvaron, säger han.

"Säger en del"

En annan aspekt menar han är barnuppfostran.

– Som när man exempelvis säger till sitt barn att inte leka nere vid vattnet. För gör du det så kommer en stygg gubbe och tar dig, säger han och fortsätter:

– Det intressanta är att många anser att spöken bara är larv, och det må så vara, men ändå har alla kulturer på alla delar av jorden detta. Det är intressant hur vi lyckas skapa hela folkslag baserat på ingenting, och det säger ju en hel del om människans behov, säger han.