Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/63

De tre männen - som alla varit Jesus

I ur och skur, i bitande vind och med ett tjockt lager snö på marken har de alla blivit korsfästa på torget. Men trots att händerna kan domna så menar de att upplevelsen är mäktig.

I år är det dags för den femtonde upplagan av Passionsspelen i Uddevalla. Under den tiden har tre män axlat rollen som spelens huvudperson, Jesus. När de första spelen skulle gå av stapeln 2003 spelade Thomas Hagel rollen som Jesus. Då var både uppsättningen och scenen lite mindre.

– Folk fick stå ganska glest för att det skulle se ut som det var många på scen, minns Thomas Hagel.

Året efter tog Peter Ljunggren över rollen och sedan sex år tillbaka görs den av Marcus Flygård.

Att bli korsfäst är en stor del av ett passionsspel. Till skillnad från berättelsen i bibeln slipper den här Jesus bli uppspikad utan har ett litet fotstöd att ha fötterna på. Armarna håller de fast utmed sidorna av korset.

– Det är en häftig grej att hänga där och titta ut, säger Thomas Hagel.

Alla tre håller med om att känslan på korset är speciell, framför allt ser man hur stor publiken är.

– Man övar inte med publik, och får ingen känsla av hur mycket folk det är på plats före man hänger på korset, säger Marcus Flygård.

Totalt tar korsfästningen ungefär tjugo minuter.

– Kylan är det värsta, säger Peter.

Läs även: Spelen lockar bussresa från Norge

Kylan har kommit och gått genom åren och Jesus har fått uppleva alla möjliga grader där uppe på korset. Händerna kan domna och man får försöka att inte huttra för mycket när Jesus ska hänga livlös.

Peter berättar att man ett år hade planer på att anordna ett passionsspel i Stockholm men att det inte blev av. I stället fortsätter traditionen i Uddevalla och man har inte ställt in något år.

– En gång var det flera decimeter snö, då funderade vi på att ställa in men vi körde. Bara för att visa Uddevallaborna att vi inte bangar, säger Peter.

Att historien skapar känslor känner de alla av.

– Man lever sig in i rollen, jag kan inte agera utan att känna, säger Marcus.

– Det som berör är när man märker att andra blir berörda, säger Peter som berättar att många på raderna gråter.

Varför tror ni att så många kommer och kollar på Passionsspelen?

– Det är den starkaste berättelsen vi har, att någon ger sitt liv för andra. Det passar bra i den situation vi har i landet, det handlar om hur man bryter utanförskap. Det finns massa historier som har det temat, nästan varenda Disney-film. säger Thomas.

– Berättelsen blir aldrig omodern, säger Marcus,